Etikettarkiv: vardagsliv

Vardagslunk…

Standard

Det är inte klokt så snabbt det går att komma in i vardagslunken efter semestern… Tursamt nog så har jag semester om några veckor igen för det här går ju bara inte an. Inte fasen kom vardagen lika snabbt förr som den gör nu? Fattar nada!

Morgonrutinerna sitter som handsken… börjar mina morgnar på gymmet och i morse slog det mig att det faktiskt finns en massagesäng som jag glömt att nyttja.
Det är en slags vattensäng där varma vattenstrålar masserar kroppen… å det är superskönt. Ser redan nu fram mot nästa massagestund…

vila

Utslagen…

Annonser

Dag efter dag…

Standard

Här händer det inte så mycket, samtidigt en hel massa. Dagarna går, de ser likadana ut oavsett namn på dag. Jag får fortfarande hjälp av hemtjänsten men kan mer och mer på egen hand. Just nu är det inte själva skadorna som hindrar mig mest, utan det att jag inte får belasta axlarna mer än med knappt ett kilo. Det är inte mycket alls det.

Mitt i allt är jag glad och lyckligt stolt över dotter min. Hon har ställt upp mer än jag har begärt och kunde önska. Hon har gjort mer för, och sett mer av, mig än döttrar borde göra och se. Hon har gjort det så självklart utan att knota!

Igår gick jag och la mig i sängen vid åttatiden. Hade tänkt att lyssna lite på podd och vila lite. Jo tjena, jag vaknade straxt före tio och då hade dotter varit in och dragit ner persiennerna, bäddat ner mig, lagt in min mobil och tagit fram ett glas vatten till min nattmedicin. Sånt gör mig varm i hjärtat och en smula tårögd. Tänk att jag fått en sån fin tjej!

Linda

Softish dag…

Standard

Hon är som hon är och idag hade jag henne över på lunch. Fikade, åt, fikade och bubblade upp oss om det senaste. Frossade i silikon-TV, jag drack bubbel, hon gjorde det inte.

En  jäkligt härlig dag och det slog mig att jag måste umgås mer IRL. Med vänner, vänner som ger, vänner som finns, fina vänner, mina vänner.

Tack för idag Ankan… tack för att du fick igång huvudet på mig. Nu, planera! Pöss!

Tack Ankan, tack Loke... ni vet precis vad jag önskar mig! :)

Tack Ankan, tack Loke… ni vet precis vad jag önskar mig! 🙂

Jag VILL bestämma…

Standard

Min kropp säger ifrån och jag tvingas lyssna. Så är det, det är bara för mig att hacka i mig det. Ibland är det inte jag som bestämmer, ibland är det jag som måste lyssna på kroppen i stället för tvärt om.  Som nu!

Jag skulle ha varit i Stockholm och sett Livet är en schlager igår, men i stället fick jag sjunga själv här hemma. Idag skulle jag återvända till Hufvudstaden för att vara med på Globeathon. Men i stället får jag jobba för att öka medvetandet om gynekologisk cancer här hemma.

För som jag brukar säga… Det blir sällan fel, det blir bara lite annorlunda!

skylt

Effektiv som få…

Standard

Gårdagen var ett under i effektivitet och jag har ingen aning om var energin kommer ifrån. Fast det är skit samma, jag är effektiv, det räcker så!

Jobbade på bra på jobbet och trots att det blev färre timmar än beräknat hann jag med det jag skulle och lite till. Handlade på väg hem och väl hemma så lagade jag mat och fixade lunchlådor, jag tvättade, fixade undan högen med papper och räkningar, ordnade till i ”hemmagymmet” och tränade.

Hade tänkt att lägga mig tidigt men det sket sig och jag gick och la mig en dryg timme senare än tänkt. Trots det var jag uppe med tuppen och har redan betat av kaffe, träning, frukost och dusch!

Dagen idag blir bra den också, det ska jag se till om inte annat. Så det så!

 

Andas ut…

Standard

Åter på kontoret efter lunchen hade jag smittskyddssjuksköterskan (säg det snabbt tre gånger) på telefonsvararen.
Hon meddelade att proverna var klara och att det inte fanns några bakterier, virus eller annat elände i mig. Jag har alltså inte dragit på mig något i Jordanien utan fått en ”vanlig” magsjuka.

Gudars så skönt att det inte var något elände. Det ska jag fira och även det roar mig!

bakterier-och-virus

Guttans…

Standard

Igår vaknade jag pigg och glad och hade känningar om att dagen skulle bli bra. Å det blev den.
Jobbet flöt på bra, lunchen tillbringade jag på gymmet och under eftermiddagen kom mannen förbi på en Waynesfika.
Flytet verkar hålla i sig även idag. Sov gott inatt, vaknade pigg och glad. Ska fara till mannen efter jobbet och i morgon får jag finfrämmat av Ankan och hennes son!

Även vädret idag är kanoners...

Även vädret idag är kanoners…

Osporrande sporre…

Standard

Nu har jag förberett morgondagen genom att inte frångå mina kvällsrutiner. Chiafrön ligger i blöt, frukten ligger i kylen i stället för frysen, kaffebryggaren är laddad och köket är rentorkat.  Ja, jag torkar fortfarande köket rent maniskt!

I morgon är det dags för ett återbesök hos Bengan på Onkologen. Tänk så tiden går, det är nu fyra månader sedan jag slutade min behandling och jag mår bara bättre och bättre för varje dag.

Förutom häljävlen då. Den har gjort ont idag också men inte lika illa som igår. I dojjan har jag haft stöd för hålfoten och tydligen tyckte min häl om det. Så visst liknar det hälsporre alltid. Jag får fortsätta använda ilägget, låta bli att gå barfota och ligga lågt med promenaderna ett tag. Tack och lov finns det annat att göra än att promenera men idag skiter jag i det, idag är jag sur över att inte kunna gå. Så dagens rörelse blev det inte mycket av.

Det roar mig icke!

Bättre och bättre dag för dag…

Standard

Hemma idag också men känner hur livsandarna börjar återvända till den här skraltiga kroppen nu. I morgon lär jag arbeta igen för jag känner mig mer och mer stressad över det jag har missat nu när jag varit hemma. Det är sjukt så tight jag har på jobbet nu efter min sjukskrivning. Det är dock ännu sjukare att jag inte ska kunna vara hemma och friskna till med gott samvete.

Nu har jag varit på väg till affären för att handla i flera timmar men har så svårt att ta mig härifrån. Det är så mycket som har fångat mig under morgonen. Dels har jag fått tagit del av en händelse som gjort mig förbaskad. En person var ute och gick på en promenad, en annan kom joggande på densamma. Den joggande kvinnan tyckte uppenbarligen att den första tog för mycket plats på trottoaren eftersom hon skrek fetto efter henne.
Vad är det som gör att en person tycker att det är okej att skrika fetto åt någon annan? För tänk vad ett enda ord kan såra och göra illa. I synnerhet när det finns en historia av mobbing bakom, ett antal års viktkämpande och nu en väntan på en GBP!
Jag önskar den promenerande all lycka och den andra må bryta foten i sin iver att komma fram på trottoaren, bli stillasittande och överviktig!

Nu är det verkligen dags att cykla till affären, handla och fylla upp kylskåp och skafferi igen. Vardagen är här och det är dags att planera och får lite styr på både hem och de som bor här.