Etikettarkiv: vänskap

Att uppskatta livet…

Standard

… och de som är i det.

För ett tag sedan fick jag ett brev från en vän. Det börjar med att hon skriver att hon har bra och dåliga nyheter.
”Det dåliga är att om ni läser detta är jag tydligen död. Den bra nyheter är att du inte är det!”
Sen skriver hon en massa fint om tacksamhet över livet och de hon haft lyckan att möta. Hon ber oss vara glada även om vi då och då måste gråta en skvätt efter hennes död i cancer.
”Att veta att jag ska dö alldeles för tidigt är hemskt, ofattbart och sorgligt” skriver hon vidare. Men samtidigt är det den vetskapen som fått henne att reflektera över livet på ett sätt hon aldrig skulle kunna ha gjort annars. Hon upplevde livet mer än någon annan jag känner, varje dag!
”Livet är fullt av överraskningar och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden så ta vara på varandra och den tid ni har!”

Önskar fler kunde vara så kloka som min vän Anna var. Önskar fler kunde tänka lite större, vara mer öppna och skratta mer. Ta hand om varandra, var inte så jävla ego, bry er och häng inte upp er på det tråkiga, trista och negativa.

LEV och fyll dagarna med glädje och liv. Det ska jag göra, varje dag!

 

Annonser

Som nyår…

Standard

Nu är det dags, jag är packad och redo att åka iväg på min rehabvecka. Det blir inte vilken rehabvecka som helst utan en vecka mellan mitt gamla och mitt nya jag.
De flesta startar sitt nya liv vid nyår, jag gör detsamma nu. Å jag ser fram mot det, ser fram mot att få saker och ting på plats, få pusselbitarna att passa igen och fylla de tomrum som finns i mitt liv idag.

En del tomrum har kommit mer eller mindre av sig själv, andra har jag skapat själv. Å det är upp till mig att fylla dem igen.
Jag har ett tomrum för vänskap. Visst, jag har enormt många bekanta precis överallt i landet och någon vän här i närheten. Men mina helger är ofta tysta och tomma. Det kan gå dagar utan att jag ens pratar med en enda människa. Så vill jag inte ha det längre.
Jag har från och med nu även ett tomrum efter Mister Lipton. Telefonen är tömd på kontakter, bilder och mess. Mängder av  mail är raderade och alla de foton jag fått likaså. Borta! Tomt!
Jag otrivs i tystnad och ovisshet, jag hanterar det oerhört dåligt. Jag otrivs också att ha alltför gles, på gränsen till obefintlig, kontakt trots löften och prat om annat. För mig är det enkelt, vill man så gör man. Det går inte an att säga en sak och agera tvärt emot. Orden tappar sin betydelse och handlingarna blir till sanning.
Jag är inte ledsen utan mer vemodig på något sätt. Något som funnits i många många år är borta, den längsta kontakt jag haft med någon över huvud taget, bortsett från min familj så klart, är över.
Å nu ska det tomrummet fyllas med annat.

Jag vet inte om jag kommer att fortsätta blogga efter min vecka. Kanske, kanske inte. Förmodligen blir det så trots allt eftersom jag är en skrivande människa. Antar att det blir så när jag lever mestadels i tystnad.

Det här blir bra, det måste det. Å det roar mig.

ooyl

Kropp och minne…

Standard

Kroppen är en konstig sak, minnet är nog än konstigare. Absolut inte smarta, tvärt om. Hade t.ex. min kropp och minne varit det minsta smarta hade de kommit ihåg saker och ting de ska akta sig för, utan att klubba mig med flashbacks . Typ.

I morse hände det för andra gången. Jag var helt oförberedd och golvades, tack och lov inte bokstavligen den här gången, när min kropp och minne fick för sig att minnas olyckan i duschen. Fy fasen!

Sen matade hjärnan på med smällen, smärtan, drogerna, rädslan och ångesten jag fick när jag trodde jag skulle dö. Jävla kropp, jävla minnen.

Tursamt nog kunde jag vända det hela genom att tänka på det goda som faktiskt fanns mitt i allt elände. Klapparna på kinden, pussarna på pannan och även på hur jag fick hjälp att flytta på mina kroppsdelar. Det är vänskap det… oslagbar!

Livet är som Star Wars, det goda vinner. Så det så!

falla

Något jag hellre faller för i duschen…