Etikettarkiv: sjukvård

Ger upp Liothyronin…  

Standard

Jag är en av rätt många hypopatienter som inte klarar av enbart Levaxin, den standardmedicin som finns för sköldkörtelsjuka idag. Eller rättare sagt, det FINNS annan medicinering men läkarna skriver inte ut dem utan litar helt och fullt på Levaxinet.

Jag har aldrig varit med om att man förlitar sig fullt och fast på en enda medicin för så många olika personers symptom på en sjukdom som man gör vid Hypotyreos. Som astmatiker är det väldigt viktigt att få individuell medicinering, vid Hypotyreos skiter man fullständigt i det.

Jag har haft tillgång till läkare via MediCheck vilken skrivit ut Liothyronin till mig. Men nu ingår den läkaren i en slags prenumerationstjänst för sköldkörtelsjuka och jag har inte lust att betala en massa pengar varje månad för att få tillgång till vården där. Det är inte rimligt!
Å så länge jag äter Liothyronin vägrar min vårdcentral att befatta sig med min hypo. De vägrar ens diskutera saken.

Så jag har bara ett val kvar och det är att sluta med medicinen som funkar för mig och fortsätta med enbart Levaxin. Jag får också i fortsättningen vara tvungen att träffa läkare som inte har en aning om hur en bra sköldkörtelvård ska vara. Ingen!

Bara av detta blir jag trött och jag vet att utan rätt medicinering kommer jag att bli ännu tröttare. Å det är så tröttsamt!

Annonser

Hemska nätter…

Standard

Jag har, naturligt nog, ätit rätt starka värktabletter senaste tiden.
Jag började med fem tabletter per dygn men trappade rätt snart ner till fyra.
Eftersom läkaren vid flertal tillfällen mässat om skador vid långvarigt bruk försökte jag vara duktig och tog bort ytterligare en tablett och tog tre per dygn i ett par dagar innan jag gick ner till två.
MEN nu har jag förstått, genom den hårda vägen att det var en alldeles för snabb nedtrappning. För går det för snabbt kan man drabbas av nedtrappningsbiverkningar som t.ex huvudvärk, sömnsvårigheter, illamående och kryp i benen.

Så nu har jag återgått till tre piller per dygn och hoppas jag slipper ligga vaken och må illa om nätterna.

Tänk så mycket bättre det varit om jag fått den här informationen INNAN jag började nedtrappningen. Av läkaren till exempel! Tänk så mycket elände jag sluppit.
Det liksom räcker nu. Jag o r k a r inte mer!

Joylife…

Standard

Igår var det mys för själen, idag är det också mys fast för kroppen. Jag ska naprapata mig och min nacke. Har aldrig tidigare varit på Joylife så det ska bli spännande att se hur det är där.

Som grädde på pengamoset så ingår Joylife i landstingsavtalet så frikort gäller. Det är bra för mig som behöver naprapatas precis överallt. Den här kroppen är verkligen en utmaning.

kropp

Ligga trångt…

Standard

I morgon klockan två får ni hålla en tumme för mig, eller håll två förresten så det för en ordentlig genomslagskraft.
Jag ska göra något jag aldrig gjort tidigare, har heller aldrig velat göra det, jag ska genomgå en magnetröntgen.
Fatta, jag ska ligga i ett trångt jäkla rör under en hel timme! Jag får svårt att andas bara jag tänker på det för jag kom just på att jag INTE gillar trånga utrymmen. Hade jag gillat det hade jag fötts till daggmask!

De ska kolla mitt bäcken och därför kan jag inte begripa varför de måste köra in hela mig i röret, med huvudet före som någon jäkla ***. Jag hoppas att jag kan få någon fin cocktail för att lugna ner mig innan de kastar in mig där!

magnet

Plötsligt händer det…

Standard

Skrev nyss ett långt inlägg men det försvann, hela innehållet är borta så jag börjar om från början.

Blev uppringd av vårdcentralen och pratade med en mycket förstående och förfärad sköterska. Hon gav mig ett nummer till kvinnokliniken och sa att om jag inte fick hjälp där så var det bara att återkomma så skulle jag få remiss dit, för så här fick jag inte gå omkring längre. Hon kunde inte förstå vad min kvinnadoktor höll på med.

Ringde till kvinnokliniken och fick reda på att alla telefontider var slut. Blev lite ledsen men ringde igen och kom fram, blev uppringd efter två minuter.
Sköterskan jag pratade med blev minst lika förfärad, och beklagade att det inte fanns några återbudstider till mig. Men den 11/2 var jag mer än välkommen. Välkommen OAVSETT om jag blöder eller inte.
Inte heller hon kunde förstå vad min kvinnadoktor höll på med.

Så nu slutar jag äta dessa jävla hormoner, slutar bekymra mig och längtar efter den 11:e.

Ni må tro att jag är lättad, överjävligt lättad!