Etikettarkiv: mrt

Hej vad det går…

Standard

dagarna alltså. Själv går jag inte så mycket som önskat. Det beror mest på vädret. Fy fasen så trist det är med det här regngråa som är. Jag vill ha vinter.

I övrigt är det dags att åka magnetkamera idag. Straxt före tre är det dags och jag fastar därför från nu. Hatar att inte äta lunch. I synnerhet idag när jag ska ha lunchmöte. Fast jag ogillar än mer att åka magnetkamera. Tack och lov får jag åka in med fötterna först. Det känns inte lika klaustrofobiskt.

mrt

Annonser

Att leva och ha det bra…

Standard

Trots att jag har varit in i döden trött ett tag har jag levat och haft det bra. Visserligen har jag inte orkat göra allt jag vill, eller träffa dem jag velat, men jag vet att det går nya tåg. Typ.
Dessutom har inte blogglusten funnits på ett tag eftersom ”fel” personer läser och upprörs vilket jag sen får skit för. Men som jag har sagt tidigare, min blogg och mina ord. Vill man fortsätta leva med skygglappar så gör det, men läs inte min blogg för fan om mina förehavanden svider.

Nu har jag dock börjat få ordning på saker och ting. Jag känner mig piggare och friskare än på länge. Jag har kuliga saker på gång i livet. En tripp till skärgården och en till västkusten står på agendan. Älskar att ha saker och ting framför mig.

Något jag också gillar är att känna av träningen från i morse. Å det gör jag. Sitter till och med och jobbar vilket jag inte gör i vanliga fall. Men just nu måste jag. Å det gör inget!

Nu lever vi vidare… å ser till att ha det gott. Deal?

lyckisskåp

Både träning och liv går bra trots att lyckisskåpet varit upptaget senaste gångerna. #YOLO

Vad jag längtat…

Standard

Herre gudars vad det är skönt att det äntligen är fredag. Som jag har längtat! Eftersom morgonen har varit botten med en massa skit som bubblat upp, skit som jag oförskyllt fått kastat i knät kan bara resten av dagen bli bättre. Balans ni vet!
Vad ÄR det egentligen med folk? Har man valt att leva med män som är otrogna lögnare får man väl stå ut med just det, att de är otrogna lögnare. Skyll inte det på mig liksom. Jag är varken man eller lögnare. Nötter!

I kväll ska jag träffa en kompis och vi ska planera aktiviteter för kvinnor som har eller har haft gyncancer. Försöka sätta lite guldkant på deras tillvaro på ett och annat sätt.

Men först ska vi ta ett glas eller två på Stationen. Återkommer i morgon om vi lyckades med det eller inte. För någon gång borde det funka. Eller….

stationen

Spänningar och cancerångest…

Standard

För ett par veckor sedan hade jag samma symptom som jag hade när de upptäckte min cancer. Jag blödde när jag minst av allt borde göra det och genast slog varningstankarna till.
Trots att jag fått beskedet av min läkare om att allt sett finfint ut straxt innan kunde jag inte slappna av helt och hållet. Tankarna på ett cancerrecidiv fanns där och då och har även hängt med mig sedan dess.. Inte jämt och ständigt, men ibland. Lite för ofta!

Dock har jag inte fattat hur spänd jag varit eller hur mycket jag faktiskt har tänkt på det. Förrän nu. Fick under kvällningen besked från röntgen om att allt ser fantastiskt bra ut. Skadorna som cancern och behandlingen ställt till med minskar för varje gång man undersöker mig. Inga nya tumörer, varken i underlivet eller i resten av kroppen. Alla körtlar och organ ser fina ut och jag blir som sagt bara bättre och bättre, friskare och friskare.

När jag fick till mig beskedet ramlade jag ihop som en liten trasa i soffan. Å jag grät som ett litet barn… Grät av lättnad. Jag gör det nu igen när jag skriver det här för trots att jag inte känt mig särskilt spänd har jag uppenbarligen varit det. Å nu har spänningen släppt vilket känns i hela kroppen. Jag har ont i varenda del av min kropp, huvudet värker och jag bara gråter. Just nu hatar jag att vara ensam… det enda jag vill är att krypa upp i en famn och fortsätta gråta. Men eftersom inte det går får ni vänner och läsare ta emot mig här och nu…

Jag tror inte att denna jävla cancerångest kommer att släppa, någonsin. Men jag kan lära mig leva med den. Så det så!

I grunden glad och lycklig…

Standard

Nä, jag får inte ner något bra i bloggen just nu. Orden blir helt plötsligt så fjuttiga och beskriver inte alls hur jag mår. Men oroas inte, jag mår finfint. Riktigt rackarns bra!
Från att ha varit en som vill ha tyst hemma efter jobbet. Kommer nu hem och slänger på en bra lista från Spotify och tar tag i sånt som ska tas tag i. Jag varvar matlagning med förrådsröjning, rödvinssippande med grävande på lott. Jag lever och jag mår bra!
Jag har väl alltid haft lättare till skratt än till gråt. Kämpar på i stället för att lägga mig i fosterställning när det krisar. Har nog alltid varit sån egentligen. Ibland mer, ibland mindre.
Trots att jag dagligen påminns om cancern LEVER jag här och nu. Å det är min förbaskade skyldighet att fylla dagarna med liv. Vi dör bara en gång, men alla andra dagar lever vi!
Å just nu fyller jag livsdagarna med träning, jobb, familj, vänner, roligheter och MrT.

I morgon är en ny dag och även den tänker jag börja på bästa sätt… med träning, å så allt det andra som gör att jag mår bra!

Å vet ni, det roar mig. Livet roar mig!

Jag

Najs och bajs…

Standard

Fick svar på min MRT jag gjorde i måndags. Jo, ni läste rätt. Jag och Stesolid fixade en tur i magnetkameran.

Bra är att senor, muskler och fästen är okej. Mindre bra är att frakturen inte läkt!

Kommer genast att tänka på pappskallarna läkarna på avdelningen som påstod att max åtta veckor som sjukskriven räckte gott och väl. Samt att återbesök var onödigt!

Det gäller att vara morgonpigg…

Standard

Efter att ha plågat både mig och min plånbok hos tandläkaren for jag hemåt. Där på hallgolvet låg kallelsen till den MRT jag måste göra för att se vad det är som felas i axeln.

Jag avskyr MRT men har blivit lovad en hästdos med lugnande. Funkar det inte får de söva mig, så enkelt är det.

Fast jag lär nog somna där ändå… kolla in tiden jag fått. Dessutom ska jag ta mig till Enköping och det tar ju en stund. Jag lär byta tid… för det här roar mig icke!

MRT

Inte helt lätt…

Standard

Det är inte helt lätt att behålla sitt yogahumör, att vara positiv och glad när det händer så mycket skit överallt. Fega rasistsvin som gömmer sig på Flashback, barn som blir misshandlade av vuxna män, IS och Boko Haram som härjar loss och så vidare i all oändlighet.

Men så blickar jag utåt och ser en sol som skiner från en klarblå himmel och jag bestämmer mig från att pausa från allt elände och ta en promenad i stället. Ut och gå bara för att det gör så rackarns gott för både kropp och själ.
Sen är jag rustad för undersökning. Inte för att det har hänt något ytterligare elände utan bara för att sjukvården är så rackarns bra på att måna om mig och andra patienter.

F F

Se till att det här blir en bra dag. Lova!

 

De ser igenom mig…

Standard

Idag är det MRT-dag och det är inget jag ser fram mot.  Jag får dock fara in i maskinen med fötterna först så det är ingen fara där. Men skiten påminner så mycket om brachybehandlingen jag genomgick och den var ju ingen solig resa direkt.

Men det är bara att bita ihop och genomföra eländet. Å efter det bita ihop och vänta… Det roar mig icke!

MRT

Det gick vägen…

Standard

Idag var jag på den förhatliga magnetröntgen igen. Ni vet den där som gav mig ”en smula panik” när jag gjorde den tidigare i februari.
Visserligen var jag in i röret en sväng i måndag också men då var jag så drogad att allt var roligt. Så det räknas liksom inte alls.
Hur som, idag cyklade jag till Ackis, tänkte det var positivt att vara lite trött när det var dags. Men vet ni, jag fick åka in med fötterna först och då gick det utan problem. Jag somnade till och med ett litet tag, det vet jag eftersom jag hörde någon som snarkade till och det var förmodligen jag! En sväng till strålningen, den 16:e av 25, och sen var det dags att trampa hem igen.

Väl hemma beställde jag hem min belöning… å DEN ser jag fram mot att få hem. Så det så!

En dörr, svår att passera...

En dörr, svår att passera…