Etikettarkiv: må bra

Jag är rik…

Uppe och vaken först av oss alla. Njuter morgonkaffe och utsikt. Tänker på att jag har världens finaste vänner.
Jag har haft en helt underbar helg med mycket skratt och skoj. Jag har inte stressat ett dugg, jag har bara varit närvarande här och nu.
Jag är verkligen avslappnad och efter spaandet igår även len som ett litet barn.
Tack snälla Nina för att du delade med dig av detta underbara ställe till oss, till mig. Med vänner som du känner jag mig rik!

image


Just saying…

När jag gick på rehabyoga gjorde vi mycket annat än att yoga. Vid ett tillfälle pratade vi affirmationer och alla vi som läst om Hervor och Mirjam vet ju att det fungerar. Ibland lite för bra!

Vi tog alla tre stycken affirmationskort och de här är mina…

20150316_113935


Det där med att vara frisk…

Är det inte skönt att vara frisk igen? Hur länge ska du skylla på cancern? Det är sådant som jag och mina cancersyskon får höra när behandlingarna är slut och långt efter. Saken är den att det inte är många som blir just friska. Cancerfria, jag visst. Men inte friska!

Jag brukar säga att ha cancer och få behandling är inget jämfört med hur det är efteråt. Lång tid efteråt, åratals!

Det första som händer är att tryggheten försvinner samma dag som undersökningarna upphör. Från att ha gått på strålning varje vardag, läkarträffar en gång i veckan, cytostatika en gång i veckan och inläggning för Brachyterapi (inre strålning) en gång i veckan ska du helt plötsligt stå på egna ben.
Jag vet att jag var livrädd och kände mig ensam och inte alls redo. Mina medmänniskor sa att det var skönt nu när behandlingen var över, nu skulle jag bara vila upp mig och komma tillbaka som tidigare.
Mitt i min rädsla trodde jag detsamma, att jag skulle komma tillbaka och bli som tidigare, som jag var innan cancern. Jag visste heller inget annat. Sjukvården har en uppgift, och det är att få bort cancern. Man pratar behandling, man pratar här och nu. Inte mycket alls om livet efteråt. Visst, vi pratade lite tekniskt om vad som händer med kroppen när hormonerna inte längre sköter sitt jobb. Jag blev informerad om sköra slemhinnor och hur jag skulle göra för att förhindra att jag växte ihop. Jag tänkte att det var en baggis och att jag snart skulle vara tillbaka som förr.

Nu vet jag bättre, livet blir aldrig som det var då. Det blir annorlunda och med det är det inte sagt att det blir dåligt. Men som sagt, det blir aldrig som det en gång var.

Något som nästan alla råkar ut för efter en behandling är depression. När allt är över, telefonen har slutat ringa, när vännerna inte finns där på samma sätt och allt ska vara som vanligt igen kommer allt över en igen. Som en stor jävla tsunami rullar den in och ångesten tar tag och kramar lusten ur kroppen.
Å ja, det hände även mig. Ett år efter behandlingen när jag började fira ettårsdagarna kom depressionen. Med den kom även det dåliga samvetet att jag inte kunde vara glad nu när jag överlevt. Jag satt mest hemma, avskärmade mig och blev sjukskriven. Jag satt mest hemma och grät och åt, och då grät jag lite till eftersom jag var en sådan loser som åt. Vansinnigt! Jag fick hjälp och kom tillbaka liksom de flesta gör efter en depression.

Även om det är jobbigt med depressioner och nedstämdhet efteråt går det att göra något åt det, även om många tycker att det är något de ska ta sig igenom på egen hand. Vara tappra och klara sig utan piller och hjälp. Åter igen säger jag vansinnigt! Det är ett slöseri med energi för jag lovar, man behöver energi efter en sådan här resa. Biverkningar kan dyka upp långt efter avslutade behandling, flera år efteråt till och med.

Å det är där jag känner jag vill lägga mer krut på att sprida både mina egna och andras erfarenheter. Jag är med i allt från vårdprogram till kontaktsjuksköterskenätverk, Jag är aktiv i Uppsalas egen gyncancerförening Liljan och i rikstäckande organisationen Gynsam. Som en extra bonus kommer jag och några till att jobba med unga cancerkvinnor där vi även samarbetar med både Danmark och Norge så jag har alla möjligheter till upplysning och debatt.

Skulle du själv kalla dig frisk om du led av problem med tarmar i form av diarréer eller stopp, gaser och läckage? Skulle du känna dig frisk om du hade stomi för avföring eller urin, om du kissade blod, hade problem med svullna ben, inte orkade gå upp för en trappa utan att stanna och hämta andan? Om du behövde två tupplurar om dagen, inte klarade av höga ljud, stimmig miljö, oreda, nya intryck eller var helt oförmögen att hantera stress skulle du vara friskt då?
Om du inte längre kunde läsa böcker, hålla röda trådar i samtal, tappa ord, få dåligt minne, få minskad sexlust och torra slemhinnor precis överallt, skulle du känna dig på topp då?

Det är bara ett fåtal biverkningar som gyncancerkvinnor kan drabbas av efter behandling. Biverkningar som vi ständigt dras med och som kan komma när som helst. Biverkningar som vi bär med oss när omgivningen tycker att vi ska vara precis lika pigga och krya som innan cancern. Framför allt arbetsgivare som tycker att vi gnäller när vi vill ha egna arbetsrum i stället för att sitta i kontorslandskap, arbetsgivare som tycker att vi är sjuka för ofta, som inte kan begripa varför vi inte producerar lika mycket som förr eftersom vi är friska.

Men jag hävdar, vi är inte friska alls. Cancerfria må vi vara, men inte friska!

Så det så!

Till sist måste jag berätta att jo, man kan gå med som stödmedlem i vår Gyncancerförening. Å det gör man lättast genom att sätta in 150:- på GB 593-6554 eller gå in på den här länken, fylla i uppgifterna och komma ihåg att välja medlemsförening GCF Liljan Uppsala
Eller så köper du vår fina pin för endast 30:-. Det går bra att swisha mig på 070-5663923 eller betala till vårt BG. Kom bara ihåg att ange namn och adress så jag kan skicka pinsen till rätt adress.


Nu så, nu ska det krigas…

Åter hemma, är bra slut i kropp och knopp efter läkarbesök, medicinering och småpromenader mellan vårdcentral och buss. Gudars så klen jag är. Kan inte tänka mig hur jag ska orka komma tillbaka till livet före Bronkit!
För ja, det är Bronkit jag har. Det konstaterades efter att vårdcentralens sköterska skickat mig vidare till husläkarakutens läkare. Hon lyssnade och tittade, gav mig inhalationer av luftförsvidgande. Det är något jag är van med sedan barndomens astmaanfall och den smakar precis likadant fortfarande. Å biverkningarna med skakningar och huvudvärk är precis som tidigare. Men det är skit samma, jag kan andas rätt bra nu.
Smärtan i lungorna har jag kvar men det försvinner nog snart det också. Huvudsaken är att jag inte hostar mig fördärvad längre och som sagt, att jag kan andas.

Sjukskriven en vecka men sen jäklar ska jag vara på benen igen. Så det så!


Snart så…

När jag hade hostat mer eller mindre oavbrutet i tre timmar fick jag nog och rinde vårdcentralen. Tre minuter senare ringde sköterskan upp och hon bad mig komma in direkt.
Så nu sitter jag där och väntar på att träffa en sköterska. Andas försiktigt och mycket ytligt för att slippa hosta. Prata är inte att tänka på och ni kan själva tänka er hur DET känns!
Förväntar mig dunderpiller och undergörande medicin inom kort.

Så det så! 

image


Gudomlig… Shakti

Shakti är gudomlig, eller helig kvinnlig makt. Det är också namnet på spikmattan som var så populär för några år sedan. Men sen hände något, den glömdes bort och varför har jag inte en aning om.
Jag själv har två Shaktimattor som jag glömt bort, den ena har förresten glömts bort så pass att jag inte ens hittar den, men nu är det dock dags att ta fram både matta och minnen knutna till den. (Märkte ni matt-skämtet???) :)

Tidigare när det begav sig låg jag ofta på min matta. I början gjorde det mest ont men jag fortsatte och efter bara några gånger kom den, den där härliga flowkänslan som jag hört talas om men inte riktigt trott på.
Ju fler gånger jag använde mattan desto snabbare kom jag in i den där känslan av att försvinna, flyta iväg. Underbart!
Nu sedan jag började med Yoga Nidra förstår jag att det var ett tillstånd av djupavslappning jag hamnade i när jag låg på mattan.

Å med den insikten har jag naturligtvis tagit fram min matta igen och tänker använda den varje dag. Jag som inte har ett dugg svårt att somna behöver inte använda den vid sänggåendet, men det är något jag rekommenderar till er som har svårt att somna in.
Jag har tänkt att använda den en stund på dagen för att få mer energi. Energi som räcker hela dagen och lite till. ‘

Jag är glad över att jag började tänka på spikmattan igen, glad över att jag åtminstone hittade den ena och glad över nya insikter och vanor. Så häng med, fram med spikmattan eller beställ hem en här. Huvudsaken är att du använder den. För jag lovar, du kommer inte att ångra dig, inte en enda gång!


Bara vara…

Dagen igår var en särskilt sällsynt dag. Dagen igår var en dag då jag inte hade ett enda dugg inbokat, jag hade inget jag måste utföra eller fixa. En härlig dag att bara vara närvarande på.

Dagen igår passade bra för att staka upp riktningar och val. Passade fint att se över drömmar och planer jag hittills haft och gjort. Somligt ska genomföras, somligt har viss planering kvar och en del måste jag fundera vidare över.

Det låter så rackarns allvarligt och det är inte meningen. Jag gillar att drömma, planera och staka upp vägar och det gäller alla mina olika liv. Jobblivet, hemmalivet, reselivet, fotbollslivet, fritidslivet, föreningslivet och alla andra jag har. Det roar mig.

Först ska jag se över mitt resande. Jag måste fundera över hur jag ska lägga upp semesterdagar och ledighet på bästa sätt. Jag ska först åka iväg på en långhelg för att fira och ha det gott i Berlin tillsammans med vänner och bekanta. I höst vill jag åka iväg på långsemester till paradiset. Vara borta och luffa tillsammans med Maria bara för att det är så rackarns gött! Däremellan ska jag till Danmark en hastig sväng för att fira kompisens födelsedag.

Någon gång under året vill jag även fara iväg och gömma mig. Vara helt ensam och njuta mitt eget sällskap en vecka eller så. Strosa omkring, lägga planer för framtiden, ta hand om mig själv och som man säger, bara vara! Letade runt och hittade ett ställe som tilltalade mig. Hoby Gård Bed & Breakfast! Visst låter det härligt att bo och njuta eget sällskap nedåt i landet. Inget som stör, bra ställe att fundera på, bra ställe att vara ute och knalla på, bra ställe att umgås med mig själv. Bra ställe helt enkelt att bara vara på.

Men sen, efter det ska ni se att jag är sugen på sällis så då är det dags att planera för det också!

B&B


Saknar brööööööööön

Nu när jag äter efter schema är det egentligen inte mycket jag saknar. Dels så får jag ju äta det jag behöver, jag kan göra goda middagar av det som finns på schemat och jag har aldrig varit mycket för ”skräpmat” över huvud taget.
MEN det finns en sak jag saknar och det är bröd i allmänhet men ett härligt segt och frasigt surdegsbröd i synnerhet!

Å vad gör jag om jag är sugen men inte vill äta, jo jag googlar förstås! Jag har googlat och hittat en härlig sida som handlar om just surdeg. Det finns recept, goda recept så klart. Det finns härliga bilder på ljusa, mörka och grova surdegsbröd. Å jag bara dreglar…
Något jag däremot aldrig sett tidigare är att man kan abonnera på surdegskultur och det är ju jättefiffigt om man inte kan eller vill starta upp en egen surdegskultur. Visserligen är det inte så svårt och har man en gång börjat kan man inte sluta.
Men som sagt, vill man inte eller inte kan så går det att abonnera. Jag är mest ledsen över att jag inte såg den här sidan tidigare när jag själv åt bröd.

Jag KAN visserligen vara snäll och baka bröd åt familjen ändå, bara för att jag vill deras bästa. Men jag vet att jag inte skulle kunna hålla mig undan. Å därför lägger jag in surdeg.com som favorit, bakar och äter lite längre fram.

råg

Så det så!


Ser fram mot city ​​Hall, House of Cards och House of bubbel…

I kväll finns ingen tid för Netflixande. För i eftermiddag ska jag träffa Maria och Ylva och vi har annat att göra än att glo på TV.

Det vi HAR tid för är att pösa hemma hos mig i sofforna, under plädarna och dricka bubbel. Dress code; mys! Underbart! Därför får Netflix och House of Cards säsong III vänta!

Men först ska jag förära jobbet med min närvaro! Allt är nu klart för flytten till Stadshuset, mina saker är flyttade till enheten för ensamkommande. Om tre timmar är jag där och träffar nya avdelningschefen, vilket jag ser fram mot. Cheferna på Stationsgatan är inte ens här och säger ”hej då” idag. Det gör bara saken lättare för mig och jag inser mer och mer hur mycket bättre jag kommer att få. Tar med mig en kollega härifrån som ska bli min nya närmaste chef också och eftersom vi redan jobbar ihop så bra ska det bli ett sant nöje att fortsätta göra det

Jag är glad, livet är underbart. Jag kommer gå ifrån mycket elände och ser fram mot min nya placering. Ser också fram mot en härlig säsong tillsammans med Sveriges snyggaste fotbollslag, Sirius damlag. Lite närmare i tid ser jag fram mot HoC men mest och just nu ser jag fram mot bubbelkvällen!

Life is good!

gula


Inte helt lätt…

Det är inte helt lätt att behålla sitt yogahumör, att vara positiv och glad när det händer så mycket skit överallt. Fega rasistsvin som gömmer sig på Flashback, barn som blir misshandlade av vuxna män, IS och Boko Haram som härjar loss och så vidare i all oändlighet.

Men så blickar jag utåt och ser en sol som skiner från en klarblå himmel och jag bestämmer mig från att pausa från allt elände och ta en promenad i stället. Ut och gå bara för att det gör så rackarns gott för både kropp och själ.
Sen är jag rustad för undersökning. Inte för att det har hänt något ytterligare elände utan bara för att sjukvården är så rackarns bra på att måna om mig och andra patienter.

F F

Se till att det här blir en bra dag. Lova!

 


%d bloggare gillar detta: