Etikettarkiv: kropp

Jävla cancer…

Standard

Läser om en kvinna som inte längre vill vara nära sin man eftersom hon gått upp i vikt och ”inte kan ge honom den kropp han är van vid”.

Samtidigt som jag läser om hennes lilla helvete ligger jag i sängen och gör det jag kan för att min sönderstrålade kropp inte ska växa ihop. För så är det med gyncancer. Gör jag inte mina töjningar växer jag ihop! Helt sjukt! Jag minns inte ens när jag hade sex senast. Med eller utan pluskilon. Nä, nu ljuger jag… jag vet precis när det var. Bevarar det i minnet för det kommer inte hända igen. Å just nu känns det bara eländigt, ledsamt och otroligt ensamt.

Idag är en skitdag. Folk säger att jag ska vara glad över att jag lever. Men ibland undrar jag… å till vilket pris gör jag det? Idag känner jag mig ledsen. Jag vill inte vara ensam i resten av mitt liv. Men vilken man går med på att leva det liv jag och min helvetes sönderstrålade kropp kan ge.

Samtidigt håller kvinnor sina partners på avstånd pga några extrakilon. Jag lovar, jag byter med dem varje dag i veckan. Allt är bättre än att vilja men inte kunna.

Sa jag att jag hatar cancer?!

fuck

FUCK CANCER

Annonser

Viktbalans…

Standard

I morse vägde jag mig och upptäckte till min glädje att jag minskat. Så här lite, eller inte fullt så mycket, som jag väger nu har jag inte vägt på många år. Superkul.

Det KAN vara därför som förmiddagen bjuppade på bullfika och lunchen bestod av langos och en liten cannoli till dessert. Cannoli med Nutella så klart!

Som sagt, balans!

bullarlangoscanelloni

 

Change of Plans…

Standard

Det som skulle bli mitt nya fjösträningsupplägg blev faktiskt lite bättre än förväntat.
Jag var och undersökte mig i tisdags och mina inre sår och besvär är inte så farliga som befarat. Jag kan inte råka lika illa ut som någon man, med samma behandling som jag gjort, jag läste om på nätet.
Så den planering jag gjorde tidigare har jag bytt ut mot en lite mindre fjösig.

Å då är det dotter. Enligt plan skulle hon ha flyttat till Portugal. Men olika omständigheter som hon inte rår över ändrades planerna och nu blir det Aten om två veckor i stället. Inget som hon är ledsen över. Hon gillar Zorba och Raki!

Jag själv försöker hålla mig till min renoveringsplan. Har gått igenom de offertar jag fått och det är galet hur det skiljer i pris. Allt mellan 50 000 och 80 000 ska de ha för att renovera duschrummet på knappt 2,5 kvadrat. Galet!

Jag ska bli hantverkare i mitt nästa liv. Så det så!

worker

Fått mig ett stick…

Standard

inte bara ett förresten, utan en rackarns massa.

Det är dags för en akupunkturomgång igen. Höger knä har åter igen samlat vätska och i vänster har jag någon slags menisksmärta. Så jag fick behandling i båda knäna samtidigt. Å som vanligt är det en ondskön känsla. Det ilar mer än det gör ont och så är det lite skönt på samma gång. Jätteunderlig känsla.
Ja, tills han tycker att det är dags att skruva lite på nålarna, då ilar det som fasen. Jag blir alldeles genomsvettig efter en omgång på Idrottsskadecentrum.

Nästa besök gör jag samma dag jag åker till Berlin med Maria och fram tills dess, å några dagar efteråt, ska jag inte anstränga mig.
Så det blir ingen löpning i Berlin. Får ägna mig åt andra intressen i stället. Som öl, mat och skratt!

nål

Belönings- och målspiralen…

Standard

När jag inte trodde att saker och ting kunde bli bättre så blev det just det. Galet!

Eftersom jag uppnådde ett av mina viktdelmål igår belönade jag mig med ett par nya joggingskor. I morse testade jag skorna och vet ni… jag joggade! Å just att kunna jogga en var ett av mina mål. Så hur ska jag belöna mig nu när jag fixat det?
Förslag, tack!

Jävlar i mig vad det har gått bra! Det är inte klokt vad kroppen samarbetar med mig. Den svarar bra på kost och träning, återhämningen är snabbare än den någonsin varit och jag känner mig stark och pigg. Å framför allt så känner jag mig än mer pepp! Belöning och delmål föder mersmak.
Nu finns det bara en väg att gå… mot nästa delmål!

Yoda

Sitta eller stå…

Standard

Tänk så snabbt kroppen ändå vänjer sig med något nytt eller annorlunda. Det fascineras jag av idag.
Förr satt jag och jobbade, alltid! Till att börja med hade jag iofs inget val för då var det bara dem med särskilda behov som fick höj- och sänkbara bord.
Men sen fick vi det alla, oj vad vi tyckte det var lyxigt. Då stod jag ibland, väldigt sällan om jag ska vara ärlig. Jag tyckte det var jättesvårt att stå och skriva, stå och räkna.. ja, stå och jobba helt enkelt.

Men nu är det precis tvärt om. Jag står och jobbar mest hela tiden. Nu är det nästan svårare att sitta ner och jobba. Skrivandet flyter inte på lika bra när jag sitter. Jag får ont i kroppen och vet inte riktigt hur jag ska sitta för att få det bekvämt.

Minns tidigare artiklar som handlade om hur förträffligt det var att stå och jobba, att det var som att springa ett maratonlopp i månaden och att man formligen rasade i vikt! Jo tjena! Nu ser man lite mer nyktert på ståendet och har konstaterat det inte är så stor skillnad på att stå och sitta.

Men för mig är det skit samma, jag fortsätter att stå… och stå… och stå… för det går bättre att jobba då!

stå

Det ska vara skönt att stå…

Kropp och minne…

Standard

Kroppen är en konstig sak, minnet är nog än konstigare. Absolut inte smarta, tvärt om. Hade t.ex. min kropp och minne varit det minsta smarta hade de kommit ihåg saker och ting de ska akta sig för, utan att klubba mig med flashbacks . Typ.

I morse hände det för andra gången. Jag var helt oförberedd och golvades, tack och lov inte bokstavligen den här gången, när min kropp och minne fick för sig att minnas olyckan i duschen. Fy fasen!

Sen matade hjärnan på med smällen, smärtan, drogerna, rädslan och ångesten jag fick när jag trodde jag skulle dö. Jävla kropp, jävla minnen.

Tursamt nog kunde jag vända det hela genom att tänka på det goda som faktiskt fanns mitt i allt elände. Klapparna på kinden, pussarna på pannan och även på hur jag fick hjälp att flytta på mina kroppsdelar. Det är vänskap det… oslagbar!

Livet är som Star Wars, det goda vinner. Så det så!

falla

Något jag hellre faller för i duschen…

Ledsnat…

Standard

Nu har jag ledsnat på trasiga axlar och skruttig kropp. Nu har jag bokat in mig på en yogakurs, eller rättare sagt två, kurs ett och kurs två. Japp!

Å eftersom järnet börjar ta och jag blir piggare och piggare har jag förnyat mitt medlemskap på gymmet. Jag kan inte köra mitt gamla program…än. Marklyft, squats, militärpress och latsdrag är inte helt lätt med mina knäckebrödsaxlar.

Men va fasen, det finns alltid något jag kan göra. Benpress, ryggresningar, crunches osv.

Det är skönt att vara pigg igen, superskönt!

Nu är det bokat och klart, i morgon 18.00 har jag genomgång på gymmet. DET roar mig!

legs

Kropp är inte på topp…

Standard

Nä, jag ska inte rimma trots att jag har försökt en timma.

Närå lovar, jag ska inte rimma något mer. Det var kroppen jag skulle skriva om, eller rättare sagt det som kroppen, och knoppen, ska få vara med om.
Igår morse, efter att kroppen blir värre och värre, går ner sig och beter sig som den aldrig har gjort fick jag nog och ansökte om en rehabvecka. Efter lunch rigde de och berättade att jag var välkommen.

Så jag ansökte om semester och utan att ens ha fått den beviljad än så ser jag fram mot en veckas rehab och träning. Efter den veckan hoppas jag att jag har de nycklar som behövs för att få en åtminstone okej kropp. En kropp som fungerar mer än nu.

Nycklar