Etikettarkiv: funderingar

Så många tankar…

Standard

När jag i somras slutade arbetet såg jag något märkligt i trapphuset. Det väckte en del funderingar och vi var några stycken kollegor som fantiserade vilt över vad som hade hänt. Vi har aldrig fått svar på våra funderingar och ja… jag funderar fortfarande.

Vad skulle ni själva ha tänkt om ni såg en kostym samt en bukett rosor liggandes på ett element i ett trapphus…
många tankar

Annonser

Timmar kvar…

Standard

Ja, jag tjatar men det är ju så jäkla skönt med ledighet. I synnerhet nu när den är sju timmar bort.
Jag skulle ha åkt iväg en kort trip i morgon egentligen men nu blir det inte så. Det är dock inte synd om mig för det. Jag tänker ägna mig åt sånt jag inte kunde ägna mig åt när jag var ledig senast. Som att måla och tapetsera till exempel. Det gick som inte att göra det när det var dryga 30 grader både ute och inne.

Å så ska jag en gång för alla bestämma mig för vad jag ska göra av det fjärde rummet. Nu är det tomt och fungerar som avlastningsrum och kommer så göra under tiden jag tapetserar. Men sen då, vad ska jag ha det rummet till?!

Stora frågor så här på förmiddagskvisten.

Samma visa varje år…

Standard

Senaste åren vid den här tiden har jag sagt till mig själv att ”nästa år ska jag ta ut en tidig semestervecka”. Det är ju nu som det är som vackrast ute, nu som det spritter i kropp och knopp och nu som jag har som mest att göra på lott.
Gör jag det då, tar jag ut den där tidiga semestern? Nops, inte ett enda år har jag gjort det… men så kommer sommaren och jag säger till mig själv att nästa år.. Å så går åren.

Å snart är det midsommar… ännu en helg då man ska hänga med polarna och ha det kul. Men om man inte har några polare att hänga med då, vad gör man då? Ordnar något kuligt för sig själv, super ner sig, jobbar, låtsas att det är en vanlig helg… vad gör man?!

Gårdagens kuligheter var precis som det ska vara… gott, roligt, härligt… till och med vädret var med oss. Å i natt när jag tog mig hemåt var det fortfarande varmt och härligt ute. Älska ljumma sommarnätter!

Livet är gott trots allt… jävligt gott!

Balans…

Standard

Efter en härlig helg, och rätt bra måndag också, vaknar jag med huvudvärk from hell och ett svullet och ömt knä. Balans!

I helgen har jag och vännen pratat en hel del om hur folk beter sig. Vi tycker vi ser en förändring i folks beteenden. Å det är nog bara för oss att acceptera det och lära.
Det är inte bara 90-talisterna som är den egoistiska generationen. Folk i allmänhet blir mer och mer egoistiska. Man ställer inte upp bakom vänner på samma sätt som tidigare. ”Jag hör av mig” betyder inte längre just att man hör av sig utan är mer ett ”vi hörs någon gång”.
Det betyder inte att det behöver vara dåligt, det är bara så det har blivit. Å jag, vännen och fler med oss, får väl hänga med vi också, bli lite mer ego helt enkelt. Att vara solidarisk är ett uttjatat vänsterord som jag såg i fler sammanhang tidigare. Nu är det nog dags att ge det till vänstern och fackföreningsrörelsen. Vi andra får ta till oss andra ord, ord som gäller idag.

Sånt pratas det om, och funderas det över, när helgen är god och huvudet värker.

Sitta eller stå…

Standard

Tänk så snabbt kroppen ändå vänjer sig med något nytt eller annorlunda. Det fascineras jag av idag.
Förr satt jag och jobbade, alltid! Till att börja med hade jag iofs inget val för då var det bara dem med särskilda behov som fick höj- och sänkbara bord.
Men sen fick vi det alla, oj vad vi tyckte det var lyxigt. Då stod jag ibland, väldigt sällan om jag ska vara ärlig. Jag tyckte det var jättesvårt att stå och skriva, stå och räkna.. ja, stå och jobba helt enkelt.

Men nu är det precis tvärt om. Jag står och jobbar mest hela tiden. Nu är det nästan svårare att sitta ner och jobba. Skrivandet flyter inte på lika bra när jag sitter. Jag får ont i kroppen och vet inte riktigt hur jag ska sitta för att få det bekvämt.

Minns tidigare artiklar som handlade om hur förträffligt det var att stå och jobba, att det var som att springa ett maratonlopp i månaden och att man formligen rasade i vikt! Jo tjena! Nu ser man lite mer nyktert på ståendet och har konstaterat det inte är så stor skillnad på att stå och sitta.

Men för mig är det skit samma, jag fortsätter att stå… och stå… och stå… för det går bättre att jobba då!

stå

Det ska vara skönt att stå…

Mie i vårstädningen…

Standard

Jag funderar på att ha städhjälp här hemma igen. Har haft det två gånger tidigare. Första gången var det en kompis till mig med städfirma som fick göra fint hos mig varje torsdag. Det var kanoners och det första jag unnade mig efter skilsmässan från barnens far. Ungarna var små och jag ville hellre umgås med dem än att städa.

Andra gången var nu när jag krossade mina axlar. Firman som jag anlitade då har ett bra koncept. De skickade två personer hem till mig som städade. Var den ena sjuk eller ledig, kom den andra och städade. Det var aldrig någon okänd hemma hos mig utan person ett eller två.
Å så fick man alltid godis av dem när de var klara. Bara en sån sak!! Men sen dalade det, städningen var inte lika bra som i början. Så jag sa upp avtalet.

Nu har jag provat lilla firman och mellanstora firman. Funderar på att prova stora firman och se om det är bättre. Har googlat runt och de jag hittat är ofta företag som är väldigt spretiga i sin iver att tillmötesgå alla tänkbara behov. Som DSFM, de utför lokalvård, kontorsservice, bemanning och fastighetsservice. Jag fattar att det inte är samma person som kommer hem till mig och storstädar som är snöskottare hos ett företag. Men kan man verkligen se även till den lilla kunden när man även har stora kunder som genererar mer pengar än städning av min fyra?!

Jag vet inte, men jag ska ta reda på det har jag tänkt. Så det så!

Coacha mig i coaching…

Standard

I morse (egentligen nu, detta är ett tidsinställt blogginlägg) när jag satt och funderade, funderade jag på hur annorlunda livet kan bli. Inte fel, utan annorlunda.

I mitt tidigare liv ville jag jobba med coachning på heltid. Jag var inte säker på vilken slags coach jag ville bli, valet stod mellan träningscoach och livscoach. Därför, efter en time-out på ett drygt halvår, utbildade jag mig till kostrådgivare. Har man svårt att välja mellan två saker funkar det oftast med ett tredje! 

Sen kom det som ni vet en massa liv emellan och det blev inte tid till att starta ordentligt och till slut blev jag sjuk. Å sjuk igen och så lite mer sjuk. 

Men nu är jag frisk och snart är även kropp och knopp i balans och då funderar jag på att fortsätta knalla coachbanan. Kruxet är att jag fortfarande inte riktigt vet vilken inriktning jag ska ta, men det ger sig nog med tiden och med hjälp av Akademi Coachstjärnan AB. Där finns en hel del olika coachutbildningar, både korta och långa. Det är bara att klicka och leta sig fram. Något blir det, något som passar bra där i min framtid, då jag har mitt lilla hus, odlar ekologiskt, tränar och tar emot folk som bara vill ha det gott ett par veckor. 

framtiden92

Jag dansar aldrig nykter…

Standard

Varför är det så provocerande att inte dricka alkohol i synnerhet om man inte har någon uttalad anledning till att säga nej tack?!

Jag har visserligen inte varit utsatt som jag vet att andra kan bli, så det är ingen fara, jag bara funderar. Igår när jag var på Stationen valde jag att dricka en latte och en bubbelvatten under kvällen. Jag valde, var inte tvingad på något sätt. Sällskapet jag var med drack öl och vin. Jag fick ett par påpekanden under kvällen, jag fick ett par pikar men tack och lov inget mer än så. Jo, jag lyckades skapa lite dålig samvete också utan att jag menat att sprida det. Jag undrar varför?

Vad är det som sticker i folks ögon om man är alkoholfri? Varför får andra dåligt samvete när de dricker samtidigt som jag väljer att vara alkoholfri? Vad ä det som gör att folk tror att det är okej att pika någon som väljer att vara alkoholfri?

Jag är det för att jag bestämt det, konstigare är det inte. Jag är ingen nykter alkoholist, är inte religiös, äter inte penicillin och jag har inget körkort. Jag har bara valt att vara utan alkohol under en period. Är det okej för er, eller?

wpid-IMG_20121129_090256.jpg

Annorlunda…

Standard

Förmodligen ledsnade jag på både julgransljus och matta förra julen. Förmodligen, jag vet inte riktigt!
Jag har inget direkt minne av att jag har kastat sakerna men jag har en vag aning om att jag sagt att ”det är lika bra att kasta dem för då är jag tvungen att köpa nytt nästa jul”

Så nu sitter jag här utan både matta och julgransljus. Upptäckte att jag var utan i går när jag gick igenom lådan med julgransprylar.

Julehuset är däremot byggt och monterat. Själva putsen får vi jobba med idag. Maten är fixad, tomtarna är uppackade och jag känner absolut inte att det är julafton i morgon! Naturligtvis ställer vädret till det en smula. Regn och storm är inget jag önskar ha under vintern, i synnerhet inte under julhelgen. Det är dock inte bara vädret som är annorlunda, förberedelserna är utan barn nu för tiden. Sonen har jobbat en massa och varit lägenhetsvakt och dottern har mest varit utanför hemmet och pysslat med sitt. Å det är bara för mig att vänja mig, det är ju så här det ska vara. Men det känns… annorlunda!

Stressad…

Standard

…ska man tydligen vara just nu. Det är inte jag!

Dag ut och dag i ser jag tips på hur man ska överleva julen, inte stressa eller bränna ut sig. Är det något fel på mig som inte stressar, inte är i närheten av att bränna ut mig utan tvärt om, går omkring och bara myser och mår bra?

Jag har minst lika mycket förberedelser inför julen som de flesta andra, skillnaden är att jag gillar dem. Jag tycker om att pynta, lägga in sill och damma av toppstjärnan. Jag älskar det! Därför ska jag nu göra tre olika sillar och fixa nubberöra nu.

Njut av den här tiden, den kommer inte tillbaka. Stressa inte, det blir jul i alla fall.

Så det så!

God jul