Etikettarkiv: facebook

Dags igen för jockiga kedjebrev och töntiga statusar…

Standard

Jamen titta, nu är det ju dags igen. Dags att dela töntiga statusuppdateringar och skicka kedjebrev för att få mig att uppmärksamma cancer!

För helvete människor… CANCER BEHÖVER INTE UPPMÄRKSAMMAS. Det som behövs är pengar till forskning och pengar till rehabilitering för oss cancerdrabbade.

Ja, du läste rätt. Vi behöver pengar till rehabilitering för vet ni, vi må vara cancerfria men friska är vi många som inte blir. Så skänk en slant till Cancerrehabfonden OM du verkligen vill uppmärksamma och göra skillnad!

Dra det gärna ett steg längre än att stanna vid pengar till forskning och rehabilitering nu när alla ändå uppmärksammar just cancer. Hjälp oss att få andra att förstå att behovet av rehabilitering är långt mycket större än som framkommit. Det är något som kan komma att behövas många år efter behandlingen är över.

Jag som har förmånen att träffa gyncancerdrabbade kvinnor regelbundet kan vittna om att det är fler än jag som har behov av rehabilitering.
Men, å det finns många men, är det svårt att få hjälp till rehab efter att behandlingen är slut. ”För då är vi ju friska!”
Det finns gånger då försäkringskassan nekat till sjukskrivning just för att behandlingen är över och man anses vara frisk och helt arbetsför!
I mitt fall fick jag inte tjänstledigt för att gå på rehab. Arbetsgivaren tyckte att det skulle bli orättvist eftersom ingen annan hade fått det! Det handlade om en eftermiddag i veckan under sex veckor. Alltså 24 timmar! Det fanns heller ingen annan som fått gyncancer på min avdelning. Orättvist!?

Behovet av rehabilitering är alltså stort och det tar aldrig slut. Det kan tyckas att vi begär mycket som vill ha möjlighet till livslång rehabilitering. Men ärligt, det enda vi begär är att leva ett liv som vilken annan kvinna som helst. Ett liv där vi orkar med vänner och familj, klarar av en helt vanlig vardag med meningsfull fritid. Ett liv där vi inte behöver vara rädda för att göra på oss i olika situationer. Ett liv där vi klarar av att arbeta utan att behöva sova middag flera gånger per dag. Ett liv där vi slipper hjärndimma och klarar av att hålla en röd tråd genom ett samtal. Ett liv där vi klarar av att läsa en bok och faktiskt förstå vad det är vi läser.
Läs även UngCancers inlägg, cancerbaksmällan.

Ett liv helt enkelt. Det är det enda vi begär och det kan ingen töntig uppdatering eller ett jockigt kedjebrev ge oss.
Tack för ordet jockigt! Det fick jag av en vän som precis skickade mig ett kedjebrev för att uppmärksamma cancer. Jag tackade nej till det och då kom hon på att jag tyckte sånt var ”jockigt” Ett bra ord!

Jag får alltid ett par mail efter ett sådant här utskick där folk förklarar att det ena inte behöver förta det andra. Att de minsann delar uppdateringar OCH messar pengar när de sett cancergalor. Men så bra! Då är det inte dig det här inlägget vänder sig till.

fuck

FUCK CANCER

Annonser

Nu skiter jag i FB…

Standard

Jag har kopierat in mitt tjuriga inlägg på Facebook när mina bekanta skrivit dessa tramsiga FB-statusar som ska få oss att uppmärksamma cancer.
Det har blivit några stycken, det medger jag. Men så vet jag också hur man uppmärksammar cancer och jag vet också hur fruktansvärt osmakligt det är att tramsa om det. Eller som en vräkte ur sig, det är en kul grej. Jodu, det är cancer också, jäääääävligt kul, NOT!

Så för att inte förstöra ytterligare en dag för mig själv så hoppar jag Facebook ett tag. Jag ORKAR  helt enkelt inte se skiten där mer. Så vill ni mig något finns jag här, på mobilen, Snapchat (miesliv), twitter (@Marie_Karlstrom), Instagram (Miesliv) eller hemma.
Som ni ser behöver jag inte FB för att ha kontakt med omgivningen, bekanta och vänner. Vi hörs!

FB

Oh nooooooo…

Standard

Det är panik, jag menar riktig panik i landet just nu. Folk upplever abstinens och ångest och de vet inte vad de ska göra nu när både Instagram och Facebook ligger nere!

I mitt twitterflöde haglar det av frågor, funderingar, teorier om varför. Herre gudars, tänk om de kunde bry sig om de riktiga katastroferna lika mycket.

I vanliga fall gillar jag I-landsproblem. Men inte nu, inte när de är rent patetiska! Så det så!

ab

Då vet jag…

Standard

Det märks rätt tydligt att många inte längre orkar ta in allt det hemska som händer runt oss. På Facebook har det varit rätt tydligt de senaste dagarna.

När ett inlägg om ett avlivningsbeslut på en ev. smittad hund sprids oftare än ett om att flera människor blir skjutna i Blackeberg och Malmö vet jag…
När en hunds avlivning väcker mer känslor än att 5 000 barn sökt asyl i Sverige bara i år vet jag…
När hundens öde väcker starkare reaktioner än IS framryckning i Irak och Syrien vet jag…
När man reagerar kraftigare på att hunden inte får leva än att Kerim Mrabti tackat nej till landslaget för P20 pga känningar bak i låret vet jag…

Då vet jag att folk inte orkar ta in hemskheter och att jag själv bryr mig om större saker än en ev. ebolasmittad hund.

 

Fler som inte lägger upp hjärtan…

Standard

Det är inte bara jag och mina klokaste vänner som skiter i alla små hjärtan. Mannen min har också reagerat starkt, inte för att han är drabbad, åtminstone inte direkt. Han är meddrabbad. Å jag är både glad och tacksam över att han var och är med mig på min resa.

”Hörni kvinnor. Vad håller ni på med? Det är tydligen dags för en sådan där exkluderande kampanj igen.
Nu ska det tydligen läggas upp ett hjärta på Facebook för att uppmärksamma bröstcancer. Men bara kvinnor får göra det eftersom idiotin sprids genom mail från kvinna till kvinna.
Min kvinna drabbades av cancer för en tid sedan. En helvetesresa som jag gjorde mitt bästa för att lindra genom att finnas där hela tiden. Min (förmodligen rätt konstiga) kvinna valde att inkludera mig. Mest för sin egen skull så klart men även för min. För hade hon valt att hålla mig utanför sin kamp hade både hon och jag lidit enormt.
Så återigen, vad håller ni på med? Visst, alla har inte en partner att dela sin förtvivlan med, det förstår jag. Men lägg av med det här tramset! Vi finns där och vi är viktiga när det hemska slår till. Vi finns där för er, uteslut oss för guds skull inte!

Och by the way. Ingen känd cancerform botas med hjärtan på Facebook. Det gör det däremot med forskning. Så skippa hjärtat och donera en slant till forskningen i stället.”

Inte heller i år lägger jag upp några jävla hjärtan…

Standard

Jag skriver samma sak i år som jag gjorde förra året…

Nu är det dags igen och jag blir än mer trött nu än tidigare. Det är dags att sätta ett litet hjärta i ditt facebookflöde för att visa att du uppmärksammar bröstcancer. Det ska bara delas med andra tjejer/kvinnor. Men vet ni, det skiter jag i.

För det första, inte ens bröstcancer är en tjejgrej. Även män kan få cancer i brösten. För det andra så uppmärksammar jag inte cancer genom att sätta ett hjärta på en facebooksida. Jag gör det genom ENGAGEMANG och PENGAR. För det är pengar som cancerforskningen behöver, ALL cancerforskning.

Jag gör dessutom inte skillnad på cancer och cancer. Den ena är inte ”finare” än någon annan cancer och just bröstcancer får all uppmärksamhet ändå, utan några hjärtan. Däremot anses inte prostata- eller gynekologisk cancer vara lika tjusigt, det är knappt en cancer man törs prata om.

Nä, gör skillnad och stöd cancerfonden i stället för att lägga upp små hjärtan på era facebooksidor. Det är skitenkelt och det finns flera sätt att stödja, precis som det finns flera olika sorters cancer!

Länkar till gyncancer och prostatacancer .

Städa, städa varje… eh, tisdag!

Standard

Idag har jag ägnat större delen av min vakna tid till att städa. Tyvärr är det ingen städning som syns, den städningen är bäst.

Nops, jag har städat och rensat bland mina foton i både datorn och i molnet. Jag har rensat och städat datan i datorn, rensat och fixat på facebook. Nu har turen kommit till bloggen… för även en blogg behöver omvårdnad.

När jag är klar borde jag städa det sista här hemma. Borde, men vet inte om jag kommer att göra det. Jag får överraska mig med hur det blir.

Så det så!

städa datorn

Jag lägger inte upp några små hjärtan…

Standard

Nu är det dags igen och jag blir än mer trött nu än tidigare. Det är dags att sätta ett litet hjärta i ditt facebookflöde för att visa att du uppmärksammar bröstcancer. Det ska bara delas med andra tjejer/kvinnor. Men vet ni, det skiter jag i.

För det första, inte ens bröstcancer är en tjejgrej. Även män kan få cancer i brösten. För det andra så uppmärksammar jag inte cancer genom att sätta ett hjärta på en facebooksida. Jag gör det genom ENGAGEMANG och PENGAR. För det är pengar som cancerforskningen behöver, ALL cancerforskning.

Jag gör dessutom inte skillnad på cancer och cancer. Den ena är inte ”finare” än andra och just bröstcancer får all uppmärksamhet utan några hjärtan. Men däremot anses inte prostata- eller gynekologisk cancer vara lika tjusigt av någon anledning.

Nä, gör skillnad och stöd cancerfonden i stället för att lägga upp små hjärtan på era facebooksidor. Det är skitenkelt och det finns flera sätt att stödja, precis som det finns flera olika sorters cancer!

Länkar till gyncancer och prostatacancer .