Etikettarkiv: cancerrehabfonden

Dags igen för jockiga kedjebrev och töntiga statusar…

Standard

Jamen titta, nu är det ju dags igen. Dags att dela töntiga statusuppdateringar och skicka kedjebrev för att få mig att uppmärksamma cancer!

För helvete människor… CANCER BEHÖVER INTE UPPMÄRKSAMMAS. Det som behövs är pengar till forskning och pengar till rehabilitering för oss cancerdrabbade.

Ja, du läste rätt. Vi behöver pengar till rehabilitering för vet ni, vi må vara cancerfria men friska är vi många som inte blir. Så skänk en slant till Cancerrehabfonden OM du verkligen vill uppmärksamma och göra skillnad!

Dra det gärna ett steg längre än att stanna vid pengar till forskning och rehabilitering nu när alla ändå uppmärksammar just cancer. Hjälp oss att få andra att förstå att behovet av rehabilitering är långt mycket större än som framkommit. Det är något som kan komma att behövas många år efter behandlingen är över.

Jag som har förmånen att träffa gyncancerdrabbade kvinnor regelbundet kan vittna om att det är fler än jag som har behov av rehabilitering.
Men, å det finns många men, är det svårt att få hjälp till rehab efter att behandlingen är slut. ”För då är vi ju friska!”
Det finns gånger då försäkringskassan nekat till sjukskrivning just för att behandlingen är över och man anses vara frisk och helt arbetsför!
I mitt fall fick jag inte tjänstledigt för att gå på rehab. Arbetsgivaren tyckte att det skulle bli orättvist eftersom ingen annan hade fått det! Det handlade om en eftermiddag i veckan under sex veckor. Alltså 24 timmar! Det fanns heller ingen annan som fått gyncancer på min avdelning. Orättvist!?

Behovet av rehabilitering är alltså stort och det tar aldrig slut. Det kan tyckas att vi begär mycket som vill ha möjlighet till livslång rehabilitering. Men ärligt, det enda vi begär är att leva ett liv som vilken annan kvinna som helst. Ett liv där vi orkar med vänner och familj, klarar av en helt vanlig vardag med meningsfull fritid. Ett liv där vi inte behöver vara rädda för att göra på oss i olika situationer. Ett liv där vi klarar av att arbeta utan att behöva sova middag flera gånger per dag. Ett liv där vi slipper hjärndimma och klarar av att hålla en röd tråd genom ett samtal. Ett liv där vi klarar av att läsa en bok och faktiskt förstå vad det är vi läser.
Läs även UngCancers inlägg, cancerbaksmällan.

Ett liv helt enkelt. Det är det enda vi begär och det kan ingen töntig uppdatering eller ett jockigt kedjebrev ge oss.
Tack för ordet jockigt! Det fick jag av en vän som precis skickade mig ett kedjebrev för att uppmärksamma cancer. Jag tackade nej till det och då kom hon på att jag tyckte sånt var ”jockigt” Ett bra ord!

Jag får alltid ett par mail efter ett sådant här utskick där folk förklarar att det ena inte behöver förta det andra. Att de minsann delar uppdateringar OCH messar pengar när de sett cancergalor. Men så bra! Då är det inte dig det här inlägget vänder sig till.

fuck

FUCK CANCER

Annonser

Lära för livet eller här och nu…

Standard

Jag har haft en fantastisk vecka, det har väl inte undgått någon? Jag har verklige fått de
nycklar jag behöver för att få till ett balanserat liv. Jag var dock inte helt skev innan, men det finns ju alltid förbättringar att göra.

Jag har insett att jag måste jobba mer med acceptansen. Känna av och acceptera hur jag mår och har det här och nu.
Jag måste också bli mer öppen med hur jag mår och känner mig för stunden. För är inte jag det kan jag heller inte förvänta mig att få den hjälp, det stöd, den förståelse som jag behöver där och då.

Jag har också insett att jag faktiskt kommit bra mycket längre på min resa än jag trodde. Jag mår bra, jag är stark, jag är insiktsfull, jag är närvarande, jag är egentligen riktigt jävla bra!
Men ibland slår tröttheten till och jag tappar ord och sammanhang. Jag blir blockerad och har ingen aning om vad jag höll på med eller vad jag ska göra.  Å det är okej! Jag är sån just här och nu, där och då.
Jag har också lärt att det är helt okej att ombestämma, även i sista stund. Inte för att något annat bättre dyker upp, det är aldrig okej, utan för att dagsformen säger ifrån.
Men bara för att jag är trött och frånvarande ena dagen betyder det inte att jag är det den andra. Det skiftar.
Jag har också insett, och är på väg att acceptera, att jag inte tål stress lika bra längre. Jag kommer därför inte att ställa upp på tio timmars arbetsdagar, inte svara på mail eller samtal utanför arbetstid längre. Jag kommer att lägga ansvaret där det hör hemma och inte sopa rent för andra eller ställa upp på alla de orimliga krav som ställs på mig på jobbet. Jag kommer att jobba mina åtta timmar per dag.
Det är egentligen inte mig det är fel på, inte alls. Å jag ser det inte som en svaghet att inte ”hinna med mer” på jobbet.
Att jag känner min begränsning, tar hand om mig och skapar balans i kropp och knopp är min styrka. Inget annat!

Så det så!

stark

Nä… jag kommer aldrig att skaffa lugg! 😀

Oanade talanger…

Standard

Vem kunde tro att jag kunde rita något som faktiskt ser ut som något. En blomma till exempel.

Dagen idag har innehållit tårar, skratt och allt där emellan. Började dagen lugnt med stavgång och jag provade bungypumpstavar. Funkade finfint så nu måste jag ju så klart handla mig ett par när jag kommer hem.
Efter en snabb återhämtning hade vi en och en halv timmes frågestund med en sköterska gällande sex och samlevnad. Mycket intressant och tyvärr inte något som alla får info om, eller prata om, i samband med gyncancerbehandling. Skandal bara det!

Eftermiddagens pass startade med samtal med psykolog/psykoterapeut i grupp. Där gjorde vi även en ledd meditation vilken vi även satte på papper. Å för första gången provade jag på akvarellmålning. Herre jäklar, jag har väl aldrig varit så kreativ av mig under en och samma vecka sedan jag slutade lekis!

Sist på schemat fanns Cirkelträning i gymmet och det var skönt att få ta i en smula efter all stillasittande.

Jag märker mer och mer att mitt huvud behöver vilan, den behöver vara stilla och bara få finnas i nuet. Men min kropp vill ha mer rörelse än stillasittande. Det är något jag behöver ta upp med någon ur mitt team där hemma på Akademiska sjukhuset. För min vardag är precis tvärt om. Jag jobbar med skallen, stressar och har en massa saker igång samtidigt och kroppen är kontorsstilla. Å just nu fungerar inte det bra alls.
Men som sagt, det tar jag tag i när jag kommer hem. Just nu har jag en och en halv dags aktiviteter kvar här. Alldeles för liten tid egentligen å jag är absolut inte redo att åka hem. Jag har ju bara börjat skrapa lite på ytan och börjat upptäcka vad jag egentligen vill ha och behöver.

blomma