Etikettarkiv: ångest

Spänningar och cancerångest…

Standard

För ett par veckor sedan hade jag samma symptom som jag hade när de upptäckte min cancer. Jag blödde när jag minst av allt borde göra det och genast slog varningstankarna till.
Trots att jag fått beskedet av min läkare om att allt sett finfint ut straxt innan kunde jag inte slappna av helt och hållet. Tankarna på ett cancerrecidiv fanns där och då och har även hängt med mig sedan dess.. Inte jämt och ständigt, men ibland. Lite för ofta!

Dock har jag inte fattat hur spänd jag varit eller hur mycket jag faktiskt har tänkt på det. Förrän nu. Fick under kvällningen besked från röntgen om att allt ser fantastiskt bra ut. Skadorna som cancern och behandlingen ställt till med minskar för varje gång man undersöker mig. Inga nya tumörer, varken i underlivet eller i resten av kroppen. Alla körtlar och organ ser fina ut och jag blir som sagt bara bättre och bättre, friskare och friskare.

När jag fick till mig beskedet ramlade jag ihop som en liten trasa i soffan. Å jag grät som ett litet barn… Grät av lättnad. Jag gör det nu igen när jag skriver det här för trots att jag inte känt mig särskilt spänd har jag uppenbarligen varit det. Å nu har spänningen släppt vilket känns i hela kroppen. Jag har ont i varenda del av min kropp, huvudet värker och jag bara gråter. Just nu hatar jag att vara ensam… det enda jag vill är att krypa upp i en famn och fortsätta gråta. Men eftersom inte det går får ni vänner och läsare ta emot mig här och nu…

Jag tror inte att denna jävla cancerångest kommer att släppa, någonsin. Men jag kan lära mig leva med den. Så det så!

Annonser

Kropp och minne…

Standard

Kroppen är en konstig sak, minnet är nog än konstigare. Absolut inte smarta, tvärt om. Hade t.ex. min kropp och minne varit det minsta smarta hade de kommit ihåg saker och ting de ska akta sig för, utan att klubba mig med flashbacks . Typ.

I morse hände det för andra gången. Jag var helt oförberedd och golvades, tack och lov inte bokstavligen den här gången, när min kropp och minne fick för sig att minnas olyckan i duschen. Fy fasen!

Sen matade hjärnan på med smällen, smärtan, drogerna, rädslan och ångesten jag fick när jag trodde jag skulle dö. Jävla kropp, jävla minnen.

Tursamt nog kunde jag vända det hela genom att tänka på det goda som faktiskt fanns mitt i allt elände. Klapparna på kinden, pussarna på pannan och även på hur jag fick hjälp att flytta på mina kroppsdelar. Det är vänskap det… oslagbar!

Livet är som Star Wars, det goda vinner. Så det så!

falla

Något jag hellre faller för i duschen…

Ovärdigt…

Standard

De som missbrukat den medicin jag brukat mot smärta beskriver abstinensen vid avslut så här: Du kommer må 110% piss fysiskt och psykiskt och bara ligga och vrida på dig i sängen sömnlös med en stark dödslängtan i 2-5 dagar sen blir det gradvis bättre (eller mer korrekt sagt: mindre dåligt). Det enda du kommer ha i tankarna förutom att hoppa framför ett tåg är medicinen.
Du får svettningar, frossa, ångest, trötthet till utmattning och myrkrypningar!
Så illa har det inte varit för mig, jag har inte velat hoppa framför ett tåg åtminstone. Men det jag har fått av vanligt bruk är sömnlöshet på grund av ”restles legs” huvudvärk, värk i armar och ben, nattliga dippar, illamående och som grädde på moset har kroppen tappat bort sitt naturliga sätt att skydda mot värk.

Jag förbannar läkarna som inte kunde berätta abstinensen för mig. Jag förbannar dem som inte hjälpte mig med ett avtrappningsschema utan lämnade mig att själv lista ut hur jag skulle avsluta. Just därför har jag fått uppleva den här vidriga abstinensen fler gånger än jag hade behövt. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig som en pundare på avtändning. Trodde aldrig att jag skulle bli tvungen att låta mannen ta och lämna in mina mediciner i stället för att ha dem hemma.

Jag trodde aldrig att jag inte skulle kunna lita på mig själv och mitt eget omdöme. Men ärligt, jag litar inte ett dugg på mig så länge jag har tillgång till pillren. Det här är vidrigt och jag önskar att dygnen med abstinens vore över NU!
Tills dess får jag knalla runt hemma och ute under både dagar och nätter. Sova en timma här och en timme där och fortsätta knalla runt när jag vaknar. Knalla tills jag stupar nästa gång…

Ett ord som kommer till mig är, ovärdigt! Är det här något så är det just ovärdigt!

oxy