Helglivet…

Standard

Checkade ut från jobbet, cyklade hem och hade en lugn fredagkväll. Blev serverad allt från vin till middag… gott!

Lördagen ägnades åt uteliv. Knallade dryga milen, letade checkpoints och svalkade av oss med ett par kalla öl innan hemgång.

 

Söndagen ägnades åt fotboll och slöhet.
Söndagsboll

Idag är det vardag igen men snart har jag semester och DET ser jag fram mot. Som fan!

Annonser

Sånt jag nu slipper…

Standard

Det är härligt att ha människor omkring mig som bryr sig på riktigt och faktiskt kommer ihåg vad man sagt och planerat. Jag slipper höra ”jag bryr mig inte”, ”jag lägger mig inte i” och liknande. Jag slipper också monologer där de flesta meningar börjar med ”jag har… jag tycker… jag vill… osv och den enda gången man frågar motparten är när man själv vill berätta något.

Ni vet de där människorna som frågar om du planerat semestern bara för att själva få berätta om alla planer de själva har. Tröttsamt.

Jag slipper alla oombedda goda råd folk verkar tvungna att vräka ur sig. Jag slipper folk som tar men sällan ger.

Sånt, och mycket mer, kom jag att tänka på igår när en bekant ringde och frågade om Dottern fortfarande bor i Aten. Det visade sig att hon egentligen bara ville berätta om att hon skulle dit och leta lägenhet eller hus. Hon skulle vara där i två månader. Jag lyckades få en syl i vädret och sa att hon kunde få Dotterns uppgifter och i slutändan tips, guidning och idéer. Men det var inte intressant. Så egentlige brydde hon sig inte ett dugg om ifall Dottern bodde där eller inte, hon ville bara vräka ur sig sitt.

Å när jag tänker efter har jag haft en hel del sådana bekanta i mitt liv. Folk som egentligen inte brytt sig. Men nu är det slut på det. Vid 53 års ålder har jag bestämt mig för att inte ägna en minut åt egoister, inte en minut till på folk fulla med tomt prat. Jag vill ha känsla och innehåll och det har jag med mina vänner. Riktiga vänner.

Så det så!

Belönad…

Standard

Idag har jag varit till ORKidén och hämtat mitt pris jag belönats med eftersom jag deltagit i en motionstävling. Eller egentligen är det ingen tävling utan mer ett sätt att locka anställda att röra sig mer i vardagen. En enkel och kostnadseffektiv satsning som enbart gör gott. Alla kan vara med utifrån egna förutsättningar.

Att satsa på friskvård är något den här kommunen borde kunna göra mer av. Istället verkar de vilja göra precis tvärt om, de satsar mindre och mindre. Att satsa på friskvård är att satsa på personalen, att investera i personalen som då blir piggare och friskare, sjukfrånvaron sjunker och produktionen går upp. Allt detta till en billig penning. Som gjort för en arbetsgivare kan jag tycka. Jag har inte sett en enda utredning som visar att det skulle missgynna arbetsgivaren på något sätt.

Hur som, nu har jag fått min träningströja och ett par biobiljetter. Hade turen att träffa Su när jag hämtade vinsten så nu har vi bestämt att gå på bio tillsammans. Perfekt.

Nu tänker jag göra mitt för att få den här ledningen att bli mer intresserad av att få en pigg och frisk personal. Så det så!

tröja

Det var bättre förr…

Standard

Idag kom livet mellan mig och jobbet. Utan att gå in på massa detaljer så ställde biverkningarna till det så jag var tvungen att vara hemma. Slapp tack och lov sjukhusbesök, så det hade kunnat vara värre.

Tidigare kunde jag jobba hemifrån, men det får jag inte göra längre. Å jag begriper inte varför man har samma policy i hela förvaltningen.
Det finns chefer som uppmanar till flexibelt arbetssätt och så finns det en chef som säger tvärt nej. Motiveringen var att vi måste vara tillgängliga.

Jag hävdar bestämt att via mail, telefon, SMS och Skype är vi just tillgängliga! Det enda vi inte är, är på plats rent fysiskt. Men med tanke på att vi jobbar mer och mer digitalt så är inte det något som helst problem.

Vi kommer åt de system vi arbetar i och behöver komma åt även hemifrån. Så jag förstår inte varför det är tvärt nej.

Jag behöver vara hemma ibland pga biverkningar. Jag är inte sjuk så jag behöver sjukskriva mig, jag behöver bara tillgång till hem eller en smula lugn och ro. Men jobba kan jag… bara jag får.

Hemmet

Här jobbar jag hellre än mitt i stan… så det så!

Heja Tele2, förbannade PostNord…

Standard

Sedan jag skaffade en extra försäkring på min telefon har jag tappat den, inte bara en gång utan, två gånger!

Att skicka iväg den som ett serviceärende var precis lika smidigt som första gången. Först gjorde jag en anmälan på nätet, därefter kom returkartongen hem. Jag skickade in den och kunde sen följa mitt ärende på nätet. Varje gång något hände fick jag aviseringar både på SMS och mail. Smidigt.

Mobilen lagades och skickades tillbaka 31 maj. Sen blev allt tyst. Väldigt tyst!

Idag fick jag så tummen ur och ringde Tele2 och tre sekunder senare talade en vänlig yngling om att min mobil var färdig att hämtas ut. Sedan ett bra tag!

Ett par kontrollfrågor senare fick jag ID-numret för att kunna hämta ut paketet. Knappade in numret i PostNords app och där ser jag att paketet kom till utlämningsstället 3 juni.
I samma app läser jag att ”mottagaren har aviserats per brev” I HELVETE HELLER!
Jag har inte fått en enda avisering, senast igår skulle jag ha fått en påminnelse.

Men nu skiter jag i PostNord och deras jäkla hantering av papperspost. Jag har ID-numret i appen, jag vet att mobilen ligger och väntar på mig. Idag är den åter i min ägo.

Å tamejfan att jag längtar! Så det så!

samsung

Uppe före tuppen…

Standard

I morse, eller redan i natt, gick jag och dottern upp, gjorde oss i ordning och åkte till Arlanda. Om några minuter sitter hon på flyget hem till Aten, jag själv står redan på jobbet och är redo att jobba. Klockan är inte mer än halv sex.

Det är synd att jag inte är en morgonpigg människa ändå. Här på jobbet är det lugnt och tyst och jag kommer kunna jobba undan en hel del innan alla andra ramlar in.

Men först kaffe!

20190611_0545421756260150088907773.jpg

Jag måste vara dum i huvudet…

Standard

…för jag fattar inte vad jag kan ha gjort för fel. Men att jag gjort något är uppenbart.
Någon jag räknat som riktigt bra kompis har tagit bort mig totalt där vi tidigare haft kontakt. Det handlar om Insta, Snap, här i bloggen osv. Å inget svar får jag när jag kontaktar denne heller. Så jag har absolut inte en aning om vad jag kan ha gjort.

Vi har träffats både hos mig och hemma hos denne. Vi har varit utomlands, hörts av i både stort och smått. Vi har alltid haft skitkul. Skrattat massor åt både andras och våra egna tokigheter vi varit med om under flera år.

Men nu, inget.

Visst, jag kan göra så som de flesta andra verkar kunna göra. Inte bry mig, rycka på axlarna och gå vidare. Men just nu är jag både förvånad, förundrad och en smula ledsen.

Pisstrist!

Det sjunker…

Standard

På söndag ska jag träffa läkare igen gällande min hypotyreos. Träffa och träffa förresten, det blir mer Skypemöte via MediCheck eftersom den ”vanliga” vården inte begriper så mycket kring sköldkörtelproblematik.

För ett drygt år sedan fick jag Lio av läkare på just MediCheck. Den fungerade precis som den skulle… till en början. Nu är jag tillbaka på ruta ett igen och mitt T3 sjunker fast jag höjt just Lio som innehåller T3.

Det är alltså något som är skevt igen och hoppas verkligen att jag kan få hjälp att reda ut detta.
Att höja Lio är inte rätt väg att gå för då får jag symptom på hypertyreos i stället. Jag blir som speedad och får hjärtklappning. Å så kan jag inte gå omkring och ha det.

Gudars vad jag skulle vilja få uppleva lite friska dagar, ett liv som flyter på och är lite nöjsamt.

Abstinens…

Standard

Nu har jag fått rå om dottern ordentligt några dagar och det har så klart varit härligt på alla sätt och vis. Men i morgon är hon åter hemma i Aten och vardagen är åter.

Jag jobbar två veckor till men sen är jag ledig ett par veckor. Jag som trodde att jag äntligen kunde ta sammanhängande ledigt fick dela upp semestern i år också. Det är ingen större fara, det fungerar att ha två semesterperioder. Jobbveckorna däremellan blir säkert rätt lugna och jag kommer förmodligen inte att behöva jobba hela dagarna.

Hur som, det ska bli skönt med ledighet och i stället för jobba-äta-sova-livet ska jag försöka förlusta mig en smula. Träffa folk och ha det lite nöjsamt.
För nu har jag abstinens, jag måste ut och träffa folk igen. Jag saknar det.
Tidigare när jag var sjuk drog jag mig ofta undan folk eftersom jag inte orkade med så mycket intryck. Nu när jag är piggare och vill umgås är de flesta borta. Det är egentligen inte så konstigt men jag hade så klart hoppas att fler förstod och fanns kvar.

Tursamt nog gillar jag mitt eget sällis rätt bra så det går ingen nöd på mig. Lovar!

mei