Kategoriarkiv: Miesliv…

Mies liv, mitt liv…

Hur mycket ska man tjata…

Standard

…eller ska man ens behöva göra det?

Tänk att man har en överenskommelse, gärna en ekonomisk. En överenskommelse som diskuterats fram så båda parter är nöjda. Den innehåller både en start och ett slut.
Sen blir det tyst. Starten passeras och fortfarande inget ljud.

Det är precis vad jag varit med om under senare tid. Både en och två gånger förresten.

Den ena överenskommelsen var månatligen i tio månader. Jag var tvungen att påminna och tjata varje jävla månad för att något skulle hända. Som grädde på moset var personen otrevlig vid varje kontakt. Fast jag visste att jag inte gjorde fel kändes det så. Kändes som att jag skämdes när jag begärde tillbaka det som faktiskt var mitt. Sjukt.
Nu är skulden reglerad och vännen borta. En vänskap som uppenbarligen inte tålde att en överenskommelse hölls.

Nu har jag råkat ut för samma sak. Den här gången är det ingen skuld men dock en ekonomisk överenskommelse som inte hålls. Det är bara tyst.
Jag överlever gott utan den så jag tror jag låter det vara fortsatt tyst. Jag vill inte påminna och tjata och riskera att ytterligare en person försvinner spårlöst.

Jag är för gammal för att tjata och påminna, orkar inte med en massa tjafs, men ändå… jag glömmer inte det brutna löftet.

Så det så!

 

Annonser

En dag för mig…

Standard

Idag är det E-bokens- samt Surkålens dag. Det passar mig ypperligt och jag kommer självklart fira det med att lyssna på en bok när jag fixar nästa laddning surkål.

Men först måste jag jobba färdigt innan det är dags att trampa hemåt. Den här gången hoppas jag kedjan håller sig på plats!

surkål

Rädd att hjälpa till…

Standard

I morse när jag cyklade till jobbet hoppade kedjan av. Tursamt nog gjorde jag mig inte illa trots att det skedde i trög uppförsbacke.

Stod ett bra tag och pillade med kedjan och fick inte riktigt till det. Cyklist efter cyklist trampade förbi. En del leende, andra låtsades inte om att jag stod där och somliga såg mig nog inte alls. Ingen gjorde en ansats av att hjälpa mig, de frågade inte ens om jag behövde hjälp trots att det var rätt uppenbart.

Tills en äldre gentleman stannade och frågade om han fick fråga mig om jag ville ha hjälp! Jag tyckte det lät lite konstigt men sa att han absolut fick fråga mig om jag behövde hjälp, jag var till och med tacksam om han kunde fråga mig om det.

Då berättade han att han knappt törs fråga en kvinna om denne behöver hjälp längre. Han hade gjort det tidigare när en kvinna stått vid vägkanten med en cykel, precis som jag nu gjorde. Skillnaden är att när han frågade henne om hon behövde hjälp hade hon blivit förbannad. Hon hade vrålat att han minsann inte skulle komma där och förminska henne och hennes kunnande. Hon kunde så klart själv och behövde hon hjälp skulle HON fråga om det, inte bli erbjuden. I synnerhet inte av en man!

Därav frågade mannen mig i morse om han fick fråga om han kunde hjälpa mig.

Jag antar att han hade stött på en skrikfeminist, eller åtminstone en som är färgad av en sådan. För tänk ändå vad dessa skrikfeminister har ställt till det. Nu får man inte ge komplimanger gällande folks klädsel eller utseende längre. Det är tydligen nedtryckande. Nu har de ställt till det så att man inte kan erbjuda sin hjälp för det är förtryckande.
Å nej, jag tänker inte utveckla skillnaden mellan skrikfeminist och feminism. De som känner mig vet precis vad jag menar och vet att jag är feminist. Det räcker så!

 

När man raderas…

Standard

Jag fick höra av en bloggkompis att hon som jag trodde var min kompis, till och med vän, men som nu aktivt strukit mig från både liv och sociala medier bloggat om att ingen brydde sig när hon fick cancer. Ungefär så.

Det gjorde mig så sjukt ledsen och jag var tvungen att läsa inlägget. Å jo, där står inget om att jag faktiskt följde med på hennes första undersökning. Att jag skickade presenter och hörde av mig. Att vi var ute och gick och, ovanligt för oss, umgicks utan att dricka en massa vin. Inte ett ord. INGEN hade brytt sig.

Det gjorde mig som sagt ledsen. Både det att hon totalt raderat inte bara mig utan även det jag, och vi, gjort. Pisstrist!

Men det är väl så att somliga är bättre än andra på att radera saker och ting ur sitt liv. Jag har stött på ett par sådana i mitt liv och det är en förmåga jag inte skulle vara stolt över att jag hade. Jag känner hellre med både själ och hjärta, tillåter mig att låta människor betyda något för mig.

Å nej, jag var så klart inte med henne för att ”göra en god gärning” eller få pluspoäng. Jag gjorde det för att jag ville umgås med henne. Jag tyckte om att umgås med henne och ville visa att jag även ville det när livet var lite svårare än annars och inte bara i vinrus och glädje.

Jag har dock kvar glädjen, skratten och minnena till skillnad mot henne som raderat allt. Så egentligen, vem har ”förlorat”?!

 

Vilken sommar…

Standard

Nu har jag visserligen jobbat några veckor men jag njuter fortfarande av semestern som varit och de varma dagar som är just nu. Vilken sommar!

Jag var ledig i juni/juli och åter igen i juli/augusti. Jobbperioden däremellan var lugn och kan knappas kallas jobb. Jag ogillar absolut inte att vara här när de flesta andra jobbar.

Semesterperiod II började med besök från Prag. Det blev en hel del turistande, vi var bland på Vasamuseet, men också en hel del ute i både Uppsala och Stockholm. Nice.
Vasa
Det har blivit en hel del vandrande i skog och mark samt en del road trip´s, bland annat till Sundsvall för att hälsa på en gammal kompis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Avslutade semestern på allra bästa sätt. Tillsammans med min BFF på Rammsteinkonsert. Magiskt!

Godmorgon…

Standard

Ni förstår paniken som uppstår då kaffemaskinen vägrar starta på morgonkvisten! Jag var kaffesugen, den tyckte det var dags för rengöring. Å när maskinen är på det humöret finns inget annat att göra än att köra rengöringsprogrammet och ge sig av tidigt till jobbet för att få en kopp kaffe!

Hoppas inte morgonen sätter tonen för dagen! Är det så, kan den sluta precis hur som helst.

Godmorgon!

 

Det ska vi fira…

Standard

Det är lite halvtrist att vara på jobbet. Det är också lite halvtrist att det är tisdag för tisdagar är just ingenting. Så jag letade upp anledningar att fira!

Å idag mina vänner är det nationella orgasmdagen. Det ni! Inte illa va?! 8 augusti är det den internationella orgasmdagen.
Dock hoppas jag inte att det ska dröja så länge mellan varven IRL.

Mer som kan firas idag är att det är 25 år sedan Sverige tog brons i Fotbolls-VM och tre år sedan Pokémon Go lanserades i Sverige.

Ni ser, det finns alltid något att fira, så fira på. HUR ni firar är dock valfritt och upp till er!

VM

Tursamt…

Standard

Vilken jäkla tur att det är fredag idag. Regnet smattrar mot rutan och det är så mörkt att jag är tvungen att ha lampor tända för att kunna se att jobba. I juli, är det klokt det! Jag har till och med strumpor på fötterna. Vansinne!

Men allt är skit samma egentligen för idag är det fredag. Som jag längtat! Visserligen ska jag inte göra mycket mer än att sippa något gott vin, äta god middag och fredagsslöa.
I morgon tar jag tåget till Avesta och hälsar på Nilla. Härligt! Hoppas vi får bra väder så vi kan vara ute och röra på oss. Det var ett tag sedan jag var där sist så det har säkert hänt en del. Om inte annat hör det till att se sig omkring en smula när man kan.

Go helg på er alla. Det vet jag att jag ska ha. Så det så!

Första veckan…

Standard

En veckas semester har avnjutits och jag har en kvar innan jag går in och gästarbetar ett tag innan nästa semester börjar.

Jag har, som vanligt, ätit och druckit gott. Jag har firat midsommar och jag har varit i Zinkgruvan. Där bodde mina morföräldrar samt moster med familj. Blev en smula nostalgisk.
Jag har åkt båt på Vättern och besökt chokladfabrik i Askersund. Jag har tittat på fotboll, både live och på TV.
Jag har hängt med familj och vänner, både två och fyrbenta. Jag har hängt ute och inne. I skog och på altan. Blivit myggbiten och sett, men inte plockat, kantareller.

Jag har haft det bra.

Ett par dagar till bara…

Standard

Onsdag, dag före torsdag som är min sista arbetsdag innan första semestern. För som vanligt har jag måst dela upp semestern i flera. Pisstrist.

Jag har tidigare varit tvungen till det eftersom jag varit ensam om mina arbetsuppgifter. Å iom en massa deadlines har jag inte kunnat ta en lång semester. Men i år har jag tvingats byta avdelning och därmed fått kollegor. Därför såg jag fram mot att få ha en lång vilsam semester. Men så blev det alltså inte… men nästa år. Då jävlar!

Avslutade gårdagen med att läsa boken Värket. Faktiskt den första bok jag läser ”på riktigt” efter cancerbehandlingen. Känns stort.
Partyt igår var kul. Jag träffade en massa människor jag aldrig träffat förut. Träffade en kompis och framför allt författaren, kompisen och grannen Katarina.
Början lovar gott och jag ser fram mot att få läsa vidare ikväll. Å framför allt, på stranden under semestern!

badet

Här ska jag njuta bok och liv…