Kategoriarkiv: Miesliv…

Mies liv, mitt liv…

Det ska vi fira…

Standard

Det är lite halvtrist att vara på jobbet. Det är också lite halvtrist att det är tisdag för tisdagar är just ingenting. Så jag letade upp anledningar att fira!

Å idag mina vänner är det nationella orgasmdagen. Det ni! Inte illa va?! 8 augusti är det den internationella orgasmdagen.
Dock hoppas jag inte att det ska dröja så länge mellan varven IRL.

Mer som kan firas idag är att det är 25 år sedan Sverige tog brons i Fotbolls-VM och tre år sedan Pokémon Go lanserades i Sverige.

Ni ser, det finns alltid något att fira, så fira på. HUR ni firar är dock valfritt och upp till er!

VM

Annonser

Tursamt…

Standard

Vilken jäkla tur att det är fredag idag. Regnet smattrar mot rutan och det är så mörkt att jag är tvungen att ha lampor tända för att kunna se att jobba. I juli, är det klokt det! Jag har till och med strumpor på fötterna. Vansinne!

Men allt är skit samma egentligen för idag är det fredag. Som jag längtat! Visserligen ska jag inte göra mycket mer än att sippa något gott vin, äta god middag och fredagsslöa.
I morgon tar jag tåget till Avesta och hälsar på Nilla. Härligt! Hoppas vi får bra väder så vi kan vara ute och röra på oss. Det var ett tag sedan jag var där sist så det har säkert hänt en del. Om inte annat hör det till att se sig omkring en smula när man kan.

Go helg på er alla. Det vet jag att jag ska ha. Så det så!

Första veckan…

Standard

En veckas semester har avnjutits och jag har en kvar innan jag går in och gästarbetar ett tag innan nästa semester börjar.

Jag har, som vanligt, ätit och druckit gott. Jag har firat midsommar och jag har varit i Zinkgruvan. Där bodde mina morföräldrar samt moster med familj. Blev en smula nostalgisk.
Jag har åkt båt på Vättern och besökt chokladfabrik i Askersund. Jag har tittat på fotboll, både live och på TV.
Jag har hängt med familj och vänner, både två och fyrbenta. Jag har hängt ute och inne. I skog och på altan. Blivit myggbiten och sett, men inte plockat, kantareller.

Jag har haft det bra.

Ett par dagar till bara…

Standard

Onsdag, dag före torsdag som är min sista arbetsdag innan första semestern. För som vanligt har jag måst dela upp semestern i flera. Pisstrist.

Jag har tidigare varit tvungen till det eftersom jag varit ensam om mina arbetsuppgifter. Å iom en massa deadlines har jag inte kunnat ta en lång semester. Men i år har jag tvingats byta avdelning och därmed fått kollegor. Därför såg jag fram mot att få ha en lång vilsam semester. Men så blev det alltså inte… men nästa år. Då jävlar!

Avslutade gårdagen med att läsa boken Värket. Faktiskt den första bok jag läser ”på riktigt” efter cancerbehandlingen. Känns stort.
Partyt igår var kul. Jag träffade en massa människor jag aldrig träffat förut. Träffade en kompis och framför allt författaren, kompisen och grannen Katarina.
Början lovar gott och jag ser fram mot att få läsa vidare ikväll. Å framför allt, på stranden under semestern!

badet

Här ska jag njuta bok och liv…

 

Värket…

Standard

Idag efter jobbet ska jag på releaseparty. Superkul!

Min kompis har under tre år skrivit en bok och fått den utgiven. Självklart måste jag ha ett ex och enligt författaren kommer jag att känna igen en del.
Jag som ska flyta till aktivitetsbaserat kontor ser verkligen fram mot att få läsa den. Hoppas verkligheten blir lika kul som jag är säker på att boken är.

Boken heter Värket och snart kan du köpa den på Adlibris. Gört bara!

En lysande debut som väcker många känslor och stor igenkänning. Jag sträckläste denna fängslande och mycket välskrivna debutroman och längtar efter att läsa mer av denna författare. AGNETA NORRGÅRD, boktipsare känd från Go kväll och P4 Västernorrland

Att uppskatta livet…

Standard

… och de som är i det.

För ett tag sedan fick jag ett brev från en vän. Det börjar med att hon skriver att hon har bra och dåliga nyheter.
”Det dåliga är att om ni läser detta är jag tydligen död. Den bra nyheter är att du inte är det!”
Sen skriver hon en massa fint om tacksamhet över livet och de hon haft lyckan att möta. Hon ber oss vara glada även om vi då och då måste gråta en skvätt efter hennes död i cancer.
”Att veta att jag ska dö alldeles för tidigt är hemskt, ofattbart och sorgligt” skriver hon vidare. Men samtidigt är det den vetskapen som fått henne att reflektera över livet på ett sätt hon aldrig skulle kunna ha gjort annars. Hon upplevde livet mer än någon annan jag känner, varje dag!
”Livet är fullt av överraskningar och ingen vet vad som kommer att hända i framtiden så ta vara på varandra och den tid ni har!”

Önskar fler kunde vara så kloka som min vän Anna var. Önskar fler kunde tänka lite större, vara mer öppna och skratta mer. Ta hand om varandra, var inte så jävla ego, bry er och häng inte upp er på det tråkiga, trista och negativa.

LEV och fyll dagarna med glädje och liv. Det ska jag göra, varje dag!

 

Helglivet…

Standard

Checkade ut från jobbet, cyklade hem och hade en lugn fredagkväll. Blev serverad allt från vin till middag… gott!

Lördagen ägnades åt uteliv. Knallade dryga milen, letade checkpoints och svalkade av oss med ett par kalla öl innan hemgång.

 

Söndagen ägnades åt fotboll och slöhet.
Söndagsboll

Idag är det vardag igen men snart har jag semester och DET ser jag fram mot. Som fan!

Sånt jag nu slipper…

Standard

Det är härligt att ha människor omkring mig som bryr sig på riktigt och faktiskt kommer ihåg vad man sagt och planerat. Jag slipper höra ”jag bryr mig inte”, ”jag lägger mig inte i” och liknande. Jag slipper också monologer där de flesta meningar börjar med ”jag har… jag tycker… jag vill… osv och den enda gången man frågar motparten är när man själv vill berätta något.

Ni vet de där människorna som frågar om du planerat semestern bara för att själva få berätta om alla planer de själva har. Tröttsamt.

Jag slipper alla oombedda goda råd folk verkar tvungna att vräka ur sig. Jag slipper folk som tar men sällan ger.

Sånt, och mycket mer, kom jag att tänka på igår när en bekant ringde och frågade om Dottern fortfarande bor i Aten. Det visade sig att hon egentligen bara ville berätta om att hon skulle dit och leta lägenhet eller hus. Hon skulle vara där i två månader. Jag lyckades få en syl i vädret och sa att hon kunde få Dotterns uppgifter och i slutändan tips, guidning och idéer. Men det var inte intressant. Så egentlige brydde hon sig inte ett dugg om ifall Dottern bodde där eller inte, hon ville bara vräka ur sig sitt.

Å när jag tänker efter har jag haft en hel del sådana bekanta i mitt liv. Folk som egentligen inte brytt sig. Men nu är det slut på det. Vid 53 års ålder har jag bestämt mig för att inte ägna en minut åt egoister, inte en minut till på folk fulla med tomt prat. Jag vill ha känsla och innehåll och det har jag med mina vänner. Riktiga vänner.

Så det så!

Heja Tele2, förbannade PostNord…

Standard

Sedan jag skaffade en extra försäkring på min telefon har jag tappat den, inte bara en gång utan, två gånger!

Att skicka iväg den som ett serviceärende var precis lika smidigt som första gången. Först gjorde jag en anmälan på nätet, därefter kom returkartongen hem. Jag skickade in den och kunde sen följa mitt ärende på nätet. Varje gång något hände fick jag aviseringar både på SMS och mail. Smidigt.

Mobilen lagades och skickades tillbaka 31 maj. Sen blev allt tyst. Väldigt tyst!

Idag fick jag så tummen ur och ringde Tele2 och tre sekunder senare talade en vänlig yngling om att min mobil var färdig att hämtas ut. Sedan ett bra tag!

Ett par kontrollfrågor senare fick jag ID-numret för att kunna hämta ut paketet. Knappade in numret i PostNords app och där ser jag att paketet kom till utlämningsstället 3 juni.
I samma app läser jag att ”mottagaren har aviserats per brev” I HELVETE HELLER!
Jag har inte fått en enda avisering, senast igår skulle jag ha fått en påminnelse.

Men nu skiter jag i PostNord och deras jäkla hantering av papperspost. Jag har ID-numret i appen, jag vet att mobilen ligger och väntar på mig. Idag är den åter i min ägo.

Å tamejfan att jag längtar! Så det så!

samsung

Uppe före tuppen…

Standard

I morse, eller redan i natt, gick jag och dottern upp, gjorde oss i ordning och åkte till Arlanda. Om några minuter sitter hon på flyget hem till Aten, jag själv står redan på jobbet och är redo att jobba. Klockan är inte mer än halv sex.

Det är synd att jag inte är en morgonpigg människa ändå. Här på jobbet är det lugnt och tyst och jag kommer kunna jobba undan en hel del innan alla andra ramlar in.

Men först kaffe!

20190611_0545421756260150088907773.jpg