Category Archives: Knopp- och kroppliv…

I, på, om, kring, innanför och utanför kropp och knopp.

Piggelin…

Standard

Nu har det vänt, helt plötsligt känner jag mig pigg. Piggare än på mycket länge.

Jag behöver inte längre ta två tupplurar om dagen. Jag sitter inte och nickar till på jobbet under eftermiddagen och jag somnar inte i soffan om kvällarna.
Tvärt om. Nu orkar jag hålla igång mest hela dagen och det känns så skönt.

Jag har tidigare sökt läkare eftersom jag var trött och jag var, och är, övertygad om att det har med hypotyreosen att göra. Men läkarna är okunniga när det kommer till hormoner och dess olika påverkan och inverkan. Å så länge jag legat ”inom referens” har man inte brytt sig. Dock har jag själv märkt att jag har dåliga blod- samt järnvärden. Har lågt fT3 jämfört med fT4.
Nu har jag fått upp dessa värden på egen hand och genast svarar kroppen positivt. Skönt som rackarns!

Så idag har jag inte bara handlat efter jobbet, jag har även lagat mat, städat OCH bakat bröd. Det var något som var omöjligt tidigare. Då räckte orken bara till att ta mig hem och fixa middag.

Det roar mig att vara pigg. Roar mig mycket!

Måndagslunk med fotdunk…

Standard

I princip hela måndagen tillbringades i skogen. Vi såg inte överdrivet många svampar. Men några gula och några soppar fick vi ihop och de smakade gott som pålågg senare.

På plussidan hamnade knät, det höll bra för en mils klättrande över stock och sten. På minussidan hamnade i stället vänster fot. Dags för nya inlägg mao. Tänk att det alltid ska vara något som krånglar i tanters kroppar. Tröttsamt!
Jag trodde i min vildaste fantasi att det inte skulle kosta så förbaskat mycket att skaffa inlägg när en redan har avgjutningarna. Men 1 300 gick det loss på trots allt.
Men jag litar inte enbart på inlägg, jag tror mer på att stärka upp foten så nu har jag lagt till fotövningar på min ständigt växande träningslista. Snart har jag inte tid att göra annat än att träna och stärka upp skevheter!

fot

One down, one to go…

Standard

Morgonens tandhygienistbesök är avklarat. Jag överlevde och känner stolthet över det. Japp!

För 705 spänn (enbart 50% av vad jag skulle ha betalat om jag inte kommit upp i något slags högkostnadsskydd) får man bedövning och skrapning av en fjärdedel av truten.
På fredag är det dags för nästa fjärdedel, resten veckan därpå.

På något sätt känns det skönt att vara på gång. Känns skönt att jag tagit tag i problemen, bestämt mig och bara gör. Själva behandlingen är så klart inte skön på något sätt, men efteråt befinner sig en rätt go känsla. Den får jag uppleva fler gånger!

Nu i eftermiddag är det dags för ett besök hos hälsocentret. Där hoppas jag att de kan reda ut mitt problem med knät. Ska också lämna blodprov och se hur min sköldkörtel jobbar. Hoppas verkligen att jag får lämna alla de prov som behövs men det ska man inte ge sig fan på.

I kväll ska jag bara ta det lugnt. Det kan jag vara värd efter en sån här morgon!

tand

I sista minut…

Standard

ringde JAG upp hälsocentret igen och fick en tid för BÅDE knät och koll av min sköldkörtel redan i morgon! Det ni!
Fast jag har inga större hopp när det kommer till sköldkörteln. Det är inte klokt vad läkare är dåligt insatta i sköldkörtelproblematik, i hormonella störningar i allmänhet förresten.
Antar att förklaringen kan ligga i att de flesta som får t.ex. hypotyreos, som jag har, är kvinnor. Det är faktiskt inte länge sedan som fibro blev som erkänt. Tidigare var det ju bara kärringgnäll. På samma sätt är det med hypotyreos. Tröttsamt!

Men jag är dock glad över att jag fick en läkartid så pass snart. Det leve!

Tyvärr glömde jag att köpa en trisslott på väg hem men det funkar kanske att göra det i morgon. För plötsligt händer det! Det har jag sett idag!

plötsligt

Det händer att jag lyssnar…

Standard

Jo vänner, jag har lyssnat till både er och min kropp. Å därför tog jag kontakt med hälsocentret idag.

Att ta kontakt innebär att man ringer upp dem, knappar en massa och får en uppringningstid. Så även jag. Klockan 10.20 skulle de ringa!

Självklart har jag inte lämnat telefonen utan uppsikt en enda sekund. Den är dessutom ihopkopplad med min Garmin så jag märker när det ringer. Lovar!
10:37 fick jag ett meddelande om att hälsocentret ringt men inte lämnat något meddelande! FUCK!!!
Det är alltså sånt tryck att man inte ens kan vänta på att signal går fram utan lägger på direkt efter uppringning. Något annat sätt kan jag inte tolka det på!

Ringde upp igen och fick besked om att mitt nummer redan var registrerat och jag kan därför inte få en ny tid. Då var klockan 10:40, alltså EFTER min uppringningstid. Det jag dock kunde göra var att ändra min gamla till en ny! Eh!!!

Nu har jag fått besked om att de ska ringa mig 11:40. Då ska jag åter igen sitta med mobilen i handen. Lovar!

Jag är dock glad över att jag inte är krasslig på riktigt, utan ork och kraft! Jag hade aldrig orkat med detta då!
…………………………………………………………………………………
Nu är klockan 16.46 och INGEN HAR RINGT!!!

 

redo

Jag är redo!

Bra i knät… my ass!

Standard

Efter att ha fått njuta av att mitt knä höll Blodomloppet några dagar är det nu värre än någonsin. Å jag är pisst!
Jag är förbannad över att allt jag lagt ner i form av rehabträning, stretch och undersökningar är gjort  helt i onödan. Dels är jag pisst över alla de tusentals kronor jag lagt ner på knähevetet är borta! Förbannat!

Så stötvågsbehandlingen jag skulle göra hos naprapaten idag ställdes in och i stället fick jag lite stretch och massage av mina vader. That’s it!

Ska dit om fyra veckor igen men jag vet inte om jag behåller den tiden. Jag har ingen lust att lägga ut än mer pengar på det redan svindyra knät. Jag tror jag försöker få en läkartid, ev. röntgen och kanske kortison i stället.

Under tiden proppar jag i mig Voltaren!

voltaren

Den där kroppen…

Standard

den är fiffig den. Å nu skriker den åt mig att lugna mig, att ta det lugnt, att jobbet inte är viktigare än jag. Så nu lyssnar jag på vad den säger.

Jag är, tack och lov, duktig på att ta hand om mig i vardagen. Om inte, hade kroppen nog skrikit både tidigare och högre.
Det svåra är att det som skaver inte är något jag kan rå på, utan det är ett stort organisationsknas som ska lösas av andra än mig. Under tiden tar jag hand om mig här hemma. Tar det lugnt, dricker mitt morgonkaffe i lugn och ro. Har rehabat knä och ben och yogat så här på morgonkvisten.
Snart är jag redo för att börja röra mig på jobbet. Där tänker jag jobba i den takt jag mäktar med just idag.

Så får det bli. Hur det ser ut i morgon får jag se då. Jag lever här och nu helt enkelt.

stress

Utdragen…

Standard

Nu jävlar är tandhelvetet som varit lös utdragen. Å jag är sjukt stolt över att jag fortfarande lever. Jag svimmade inte under behandlingen, svor inte ens utan jag andades så som jag lärt mig på yogan.
Förutom när det knakade och drog alldeles förfärligt i hela huvudet, då sjöng jag för att överrösta knastret!

Det här går faktiskt riktigt bra. Mycket bättre än jag trodde!

tanden

Kvällsbesök…

Standard

Just nu är jag är jävligt tacksam över att min läkare jobbar kväll för det gav att jag fick en tid hos honom. Han lyssnade inte bara på mina lungor utan även på vad jag sa om mitt mående. En stund senare var jag på väg till apoteket för att hämta ut mina nya mediciner. Om tre veckor ska vi höras igen.

Min nya medicin passar mig otroligt bra. Min nya rosa medicin!

medicinNu hoppas jag på snabb förbättring. För det här går ju inte an!

Hårt och brett…

Standard

Klappar mig själv på axeln över att jag bytte husläkarmottagning från Samariterhemmet till Ekeby Hälsocenter. Alltså vilket ställe det är, bästa jag varit med om!
Jo, väntetiderna kan vara rätt långa men behövs det, som idag, finns drop in. No probs!

Ibland är det skönt med väntetider, jag hann ju både blogga, köpa och äta mellis och dricka kaffe innan jag fick träffa sköterska och efter det en läkare. Å deras väntrum lounger är supersköna att hänga i.
Läkaren var sååååå trött på dessa provsvarsläkare, som han kallade min tidigare läkare för, som inte kan lyssna på personen utan bara förlitar sig på provsvar. Vi pratade länge om det… och en massa annat.

Det slutade med att jag manades att hålla mig lugn, äta redig dos antibiotika och komma tillbaka för vidare utredning. Han tyckte min astmamedicinering var gammalmodig och vill uppgradera den.

Jag känner tacksamhet, är hoppfull och på gång!

jag