Kategoriarkiv: Jobbliv…

Sämsta någonsin…

Standard

Årets lönerevision var den sämsta någonsin. Jag har ALDRIG fått så lite påökt som jag fick i år. Fy fasen! Jag vet inte hur jag ska tolka det egentligen. Antingen tycker de att jag har den lön jag ska ha eller också har jag inte presterat enligt önskemål.
Ju mer jag tänker på det desto mer förbaskad blir jag. Visst, jag har inte dåligt med peningar som det är idag. Men att få en fjuttig ökning ger inte incitament till att prestera bättre på jobbet och ta mer ansvar än jag gör idag.
Tur det är fredag, för idag blir det inte många knop gjorda. lön.PNG

Annonser

Äntligen finns Sirius på jobbet…

Standard

För två år sedan rasade jag över (nej det gjorde jag inte men jag gillar att använda kvällstidningsspråk) att det inte fanns något rum på jobbet med namnet Sirius.
Vi har rumsnamn efter planeter och stjärnor men som sagt, inget Sirius. Förrän idag!

Under förmiddagen invigdes ett nytt arkivrum här på Hamnesplanaden och självklart ska även det rummet ha ett namn. Å jag var snabb och kom med ett förslag som så klart accepterades.

Så nu behöver jag inte rasa längre. Nu finns Sirius här på jobbet. Det leve!

siriusStora hunden, Canis Major, innehåller stjärnhimlens ljusstarkaste stjärna, Sirius!

Dags att gå hem…

Standard

Upptäckte idag att jag inte längre finns med i listan över personal på min avdelning.
Å inte finns det något skrivet om att jag jobbar på Service och administration på min profilsida heller.
Men politiker är jag dock fortfarande. Alltid något!

profil

Torsdagsfira och fredagsfika…

Standard

Nu har jag festat i dagarna två. Jag har som bekant bytt bort ensamkommandeenheten till avdelning systemledning sedan ett tag tillbaka. Som om inte det vore nog så har en kollega sagt upp sig för att gå till annan arbetsgivare. Därav festligheterna.

Igår var ensamkommandegänget på The Loco, käkade och drack gott. Fina presenter fick vi av kollegorna också. Riktigt träffande!
present

Å till eftermiddagsfikat idag bjuppade vi på hej-då-fika. Smaskandet varvades av ännu en present. Å även här lyckades de med att köpa mina absoluta favoriter. ❤
blommor

Som jag alltid sagt, ensamkommandeenheten är och förblir bäst! Så det så!

Mycket snack och liten verkstad…

Standard

Det är väl ungefär så man kan sammanfatta mitt bloggande under den senaste tiden.

Men nu är jag här. Åtminstone en stund. Vad som händer sen vet man aldrig.

Nu har jag börjat på nya enheten. Å allt jag befarat har slagit in. Räddningen är en förbaskat bra chef som gillar det tillitsbaserade arbetssättet. Å det gillar jag. Tyvärr har jag inte haft förmånen att arbeta så sedan man gjorde sig av med den bästa av alla chefer jag haft. Sträck på dig E! Nu är kommunen mer toppstyrd än någonsin och det gillar jag inte. Alls!
Men det är som det är och jag är där jag är. Det går och jag gör så klart mitt bästa. Men roligt är det inte.

Roligare har det varit den senaste veckan då dottern varit hemma i Sweden och träffat både familj och vänner. Tror dock att det blir skönt för henne att komma hem till Grekland igen och ta igen sig en smula. Hon blev smått utbränd av alla som drog och slet i henne under veckan. Jag hade dock förmånen att träffa henne flera gånger. Härligt! Nästa gång hoppas jag vi ses hemma hos henne i stället. God mat, varma havsbad svider som inte.

Nu måste jag slita mig för det är dags för mig att föra över mina tolv års erfarenhet inom statsbidragsåtersökning till tre kollegor. De ska lära sig mitt jobb och jag ska lära mig delar av deras. Mångt och mycket kan jag redan sedan förr, annat är nytt.

Jag reder mig även om jag inte roas.

utsikt

Ingen Vision…

Standard

Jodå, jag har visioner. Ibland lite för många, för långa och för vilda kanske… men vad gör det, jag har åtminstone roligt i mina visioner.

Det jag menar nu är att jag äntligen har kommit till skott och begärt utträde ur Vision. Å det sker i fler steg.

Först måste jag ringa medlemsavdelningen och tala om att jag vill gå ur facket. Naturligtvis får jag en massa frågor om varför jag vill de. Därefter försöker de hålla mig kvar eftersom de har så bra förmåner, billigare försäkringar osv.
I steg två skickar de mig en utträdesblankett som jag ska fylla i och åter vill de veta varför jag vill ur, å så försöker de hålla mig kvar  genom att berätta att de har så bra förmåner.

Men herre gudars. Jag SKITER I deras förmåner. Det är inte av ekonomiska skäl jag är med i ett fackförbund. Det är av ideologiska skäl, praktiska skäl eller andra behov jag tycker de borde kunna uppfylla.
Men nu vill jag inte vara med längre för jag tycker inte att de har gjort sitt jobb. Punkt! Just missnöje kunde jag dock inte ange som anledning till utträdet. Men det skrev jag ändå, för det tycker jag är viktigare än de andra skälen som fanns medräknat.

Skickade in blanketten och nu har jag fått en bekräftelse via mail på att jag begärt utträde. Å gissa vad de skriver där… jo att jag har all chans att ångra mig under de här tre månaderna det tar att gå ur facket. Å varför skulle jag ångra mig? Jo, de har ju så bra förmåner

Idioter. Jag har egna visioner, bättre visioner, större visioner… utan förmååååner!

vision

Gick som på räls…

Standard

I morse gick allt lika bra som om det varit radiostyrt. Eller rättare sagt, det började redan i går kväll med förberedelserna. Det märktes då inte att jag har varit ledig sedan innan jul. Det var som om jag aldrig gjort annat än att arbeta.

Å nu sitter jag här vid mitt skrivbord, dricker kaffe och går igenom mailen. Om en timme börjar årets första APT och sen kör det igång med vanligt arbete.

Jag vet inte än när jag ska flytta över till ekonomiadministratörerna. Det kan ske om en vecka, det kan ske om ett par månader. Har ingen aning. Vet bara att det blir före mars månads utgång.

Nu är det dags för påtår!

jobb

Ny enhet, ny utsikt…

Standard

Nu har jag träffat min nya chef. En kvinna med ett härligt driv och mycket bra tankar och idéer. Å jag tror att hon och jag kommer att jobba bra ihop. Åtminstone kändes det så nu och första känslan brukar stämma.

Jag kommer att ha samma arbetsuppgifter som nu men också viss handläggning. Det blir kul för jag kan mitt jobb nu. Finner visserligen tillfredsställelse över att jag kan mitt jobb och gör det jävligt bra. Men trots det sitter jag som fast i det. Det finns ingen vidareutveckling i arbetet jag gör nu.

Å så ska jag byta rum. Från mitt stora rum med utsikt mot å och stadsträdgård till, tyvärr, en innergård. Dock får jag ett eget rum och DET är skönt med tanke på att fler av mina nya kollegor röker mer än mycket. Å det luktar inte blommor om dem så klart!

Det är sagt att jag kommer att byta enhet senast första mars. Men jag känner att nu när det är bestämt och alla är informerade kan jag lika gärna byta nu direkt. Det finns som inget som hindrar.

utsikt

Letar försäkringar…

Standard

Idag är jag less på Vision. Jätteless!

På mitt jobb är SSR och Vision de fack man är med i. Å nu när det händer en hel del runt jobbet är det skönt att ha ett fackförbund att hålla i handen. Åtminstone ett fackförbund som intresserar sig för vad vi medlemmar tycker om både omorganisationer och det faktum att vi kommer att sitta i aktivitetsbaserade ytor om ett par år.

SSR, som jag inte är med i, är det fack jag fått mest information ifrån. Dock indirekt och genom deras medlemmar aka mina kollegor.
De har haft träffar för att inventera medlemmarnas åsikter gällande omorganisation och de har skickat ut enkäter i samma syfte gällande aktivitetsbaserade kontor. För det finns åsikter och farhågor i mängder.

Vision har dock inte gjort ett skit! Jag har mailat och frågat dem om varför de inte hade gemensam information med SSR kring omorganisationen.
Som svar fick jag att de valt att inventera våra åsikter via ombuden. Jo tjena… varken jag eller de jag har pratat med har inte hört ett dugg. Jag vet inte ens vilken som är ombud här på jobbet eftersom jag aldrig fått någon info från denne.

Har också fått höra att info ska komma från arbetsgivaren. Mina frågor och funderingar kring aktivitetsbaserat arbetssätt har ignorerats eller glömts bort totalt, jag har inte fått någon återkoppling alls.
Å jag håller med om att info ska komma från arbetsgivaren och det gör även så. De är bra på att informera oss och göra risk- och konsekvensanalyser.

Men Vision då, vad gör de? Jag har då ingen aning trots att jag är medlem. Å jag är less på det. Superless! Jag kan lika gärna strunta i att vara med känner jag och gå hand i hand med arbetsgivaren!

Men först måste jag kolla upp bra försänkningar till både mig och mitt hem. För hittills har de gått via facket.

Vision

Jag vill inte…

Standard

Idag är det en sån där jobbig dag. En dag jag funderar över om det är värt att jobba heltid över huvud taget. Jag hinner inte mycket mer än att göra just det, jobba.

När jag kommer hem på kvällen fixar jag mat, äter, pysslar hemma och förbereder morgondagen. Sen är det inte lång tid kvar att vara vaken på. Å nästa dag är det samma sak igen… å nästa, å nästa.
Förbereder jag inte morgondagen redan på kvällen måste jag gå upp ännu tidigare än jag gör för att fixa matlåda, laga frulle, packa väska. Å går jag upp tidigare måste jag lägga mig tidigare också. Så hur jag än gör så får jag inte mer fritid.

Ska det vara så här att leva? Ska jag behöva leva för att jobba i stället för tvärt om? Det är sjukt och jag vill inte ha det så! VILL INTE! Livet är ingen jävla förberedelse för något annat. Livet är här och nu. Det pågår för fullt och allt jag gör är att jobba!

När helgen sen kommer har jag ett hem att ta hand om. Saker som ska handlas och så klart förberedas till veckan som kommer. Jag ska ta hand om mig själv också och gärna komma ut i friska luften. Sen är helgen över och allt börjar om igen. Fy fan!

Nä, jag vill inte längre… jag vill hoppa av. Nu!

EH