Author Archives: MiesLiv

About MiesLiv

https://miesliv.wordpress.com/about/

One down, one to go…

Standard

Morgonens tandhygienistbesök är avklarat. Jag överlevde och känner stolthet över det. Japp!

För 705 spänn (enbart 50% av vad jag skulle ha betalat om jag inte kommit upp i något slags högkostnadsskydd) får man bedövning och skrapning av en fjärdedel av truten.
På fredag är det dags för nästa fjärdedel, resten veckan därpå.

På något sätt känns det skönt att vara på gång. Känns skönt att jag tagit tag i problemen, bestämt mig och bara gör. Själva behandlingen är så klart inte skön på något sätt, men efteråt befinner sig en rätt go känsla. Den får jag uppleva fler gånger!

Nu i eftermiddag är det dags för ett besök hos hälsocentret. Där hoppas jag att de kan reda ut mitt problem med knät. Ska också lämna blodprov och se hur min sköldkörtel jobbar. Hoppas verkligen att jag får lämna alla de prov som behövs men det ska man inte ge sig fan på.

I kväll ska jag bara ta det lugnt. Det kan jag vara värd efter en sån här morgon!

tand

I sista minut…

Standard

ringde JAG upp hälsocentret igen och fick en tid för BÅDE knät och koll av min sköldkörtel redan i morgon! Det ni!
Fast jag har inga större hopp när det kommer till sköldkörteln. Det är inte klokt vad läkare är dåligt insatta i sköldkörtelproblematik, i hormonella störningar i allmänhet förresten.
Antar att förklaringen kan ligga i att de flesta som får t.ex. hypotyreos, som jag har, är kvinnor. Det är faktiskt inte länge sedan som fibro blev som erkänt. Tidigare var det ju bara kärringgnäll. På samma sätt är det med hypotyreos. Tröttsamt!

Men jag är dock glad över att jag fick en läkartid så pass snart. Det leve!

Tyvärr glömde jag att köpa en trisslott på väg hem men det funkar kanske att göra det i morgon. För plötsligt händer det! Det har jag sett idag!

plötsligt

One foot, two feet…

Standard

Den 5 maj, testade jag Exfoliationgsocks från Salvequick. Jag hade alltså plastpåsar, med något medel i, på fötterna en halvtimme. Det skulle ge mig finfina fötter, lena som barnrumpor.

När jag la ut bilden på Instagram så fick jag kommentarer om att innan fötterna blev fina skulle de se för jävliga ut, flagna och ha sig.
Därför letade jag upp mina omaka strumpor och planerade att ha dem på mig, även på nätterna, och bara kasta dem efter användning.
Det behövdes inte, mina fötter släppte inga flagor av skinn. De blev bara lite ”dammigt” i strumporna. Mer än så blev det inte och det är iofs inget jag är ledsen över.

Nu är fötterna en smula lenare. Men någon stor skillnad är det inte. Så det här är inget jag kommer att använda mig av igen. Känns som en onödig produkt. Dessutom luktade medlet som aceton och jag kan inte tro att det är något som är bra för varken kropp eller natur.

Dock, nu är det gjort och jag ser fram mot nästa Buzzning. Rökt ost!

Det händer att jag lyssnar…

Standard

Jo vänner, jag har lyssnat till både er och min kropp. Å därför tog jag kontakt med hälsocentret idag.

Att ta kontakt innebär att man ringer upp dem, knappar en massa och får en uppringningstid. Så även jag. Klockan 10.20 skulle de ringa!

Självklart har jag inte lämnat telefonen utan uppsikt en enda sekund. Den är dessutom ihopkopplad med min Garmin så jag märker när det ringer. Lovar!
10:37 fick jag ett meddelande om att hälsocentret ringt men inte lämnat något meddelande! FUCK!!!
Det är alltså sånt tryck att man inte ens kan vänta på att signal går fram utan lägger på direkt efter uppringning. Något annat sätt kan jag inte tolka det på!

Ringde upp igen och fick besked om att mitt nummer redan var registrerat och jag kan därför inte få en ny tid. Då var klockan 10:40, alltså EFTER min uppringningstid. Det jag dock kunde göra var att ändra min gamla till en ny! Eh!!!

Nu har jag fått besked om att de ska ringa mig 11:40. Då ska jag åter igen sitta med mobilen i handen. Lovar!

Jag är dock glad över att jag inte är krasslig på riktigt, utan ork och kraft! Jag hade aldrig orkat med detta då!
…………………………………………………………………………………
Nu är klockan 16.46 och INGEN HAR RINGT!!!

 

redo

Jag är redo!

Bra i knät… my ass!

Standard

Efter att ha fått njuta av att mitt knä höll Blodomloppet några dagar är det nu värre än någonsin. Å jag är pisst!
Jag är förbannad över att allt jag lagt ner i form av rehabträning, stretch och undersökningar är gjort  helt i onödan. Dels är jag pisst över alla de tusentals kronor jag lagt ner på knähevetet är borta! Förbannat!

Så stötvågsbehandlingen jag skulle göra hos naprapaten idag ställdes in och i stället fick jag lite stretch och massage av mina vader. That’s it!

Ska dit om fyra veckor igen men jag vet inte om jag behåller den tiden. Jag har ingen lust att lägga ut än mer pengar på det redan svindyra knät. Jag tror jag försöker få en läkartid, ev. röntgen och kanske kortison i stället.

Under tiden proppar jag i mig Voltaren!

voltaren

Fredagsmys…

Standard

Fredagsmyset igår bestod av härligt häng med andra halvan av MiSu. Men den här gången var det fredagsmys och inte träning som var i fokus. Rätt skönt det också.
fredag

Vi åt och drack gott och hade det, som vanligt, härligt. Den här gången blev det inget dopp i polen men sommaren har ju knappt börjat så det kommer säkert fler chanser.

Å idag börjar jag dagen med att planera och fixa så att söndagens alla press- och mediabesök på Studan får det bästa mottagandet de kan få. Bajen kommer på besök och jag ser fram mot en bra match. Fullsatt och massa reportrar och fotografer. Ska bli riktigt kul.
media

I övrigt är allt finfint. Mitt knä känns rätt bra efter torsdagens Blodomlopp. Lite svullet är det invändigt men jag har inte ont alls. Svinskönt!

Saker och ting ordnar helt enkelt upp sig bit för bit. Saker och ting faller som på plats. Livet är gott, vänner är bra att ha, bekanta kan en mista utan att det svider så mycket.

Ha en go helg!

 

Fredagsmys…

Standard

Började dagen idag med en prommis där vi passade på  att se på stan en smula. Ett bra sätt att kicka igång dagen och skönt med sällis så jag inte kommer vilse. Jag har varit här tidigare men det var ett tag sedan så jag hittar inte ett dugg. Nada!

Tillbaka på totellet vankades hotellfrulle och ja, det fanns Nutella!

Nu ska jag snart till konferenslokalerna och vara med på Gynsams kunskapsdag som innehåller föreläsningar om bl.a. livet med sena biverkningar. Något jag iofs redan vet allt och lite till om. Men det ska bli kul att träffa de andra medlemmarna åtminstone.

Å så ska vi så klart visa upp vår arbetsgrupp LivetEfter och berätta om den och det arbete vi gör nu och planerar att göra framgent.

Go west…

Standard

Nu är det dags för Karlströmskan att bege sig väster ut igen. Det var ungefär ett år sedan så det är hög tid. Vem vet, det kan kanske bli en nu tradition. För en gång räknas knappast, men två gånger är en vana, sägs det.

Hur som, först blir det ett besök på onken. En besiktning och sen möter jag upp bästa Storm på stationen. Observera att det är på stationen och inte Stationen Maria! 🙂
Väl framme vänder jag på hotellrummet och möter upp en god vän i storstan. Ser så fram mot det.

Men allt är inte bara nöjen, det blir en del årsmötande också. Framför allt ska vi i LivetEfter promota oss.

Hur som, det blir en mix mellan kära återseenden, vänner, bekanta, jobb och vila. Å jag hoppas att västkusten levererar sol den här gången.

20170511_075008

Helt slut…

Standard

Nu när saker och ting runt mig börjar ordna upp sig och jag inte längre behöver vara beredd på utryckning dygnet runt har jag tappat all ork.

Det är som om jag tidigare gått runt på adrenalin och på något sätt har jag väl gjort det. Å nu när jag inte behöver det längre så har jag inget som håller mig på topp. Ja, förutom mig själv förstås.

Men jag vet ärligt talat inte hur jag ska tackla den här tröttheten. Är det ens en frisk trötthet? Tänk om jag fastnar i något orkeslöst hemmasittande och som jag inte kan ta mig ur. Ska jag trotsa kroppen och ge mig ut som vanligt, jobba på och träna eller ska jag lyssna och ta det lite lugnt? Jag vet fan inte och det känns konstigt att inte veta, att inte förstå.

Nu TROR jag inte att jag kommer att fastna i det här sega eftersom det inte är JAG på något sätt. Men ändå gnager den känslan in mig en smula.
Äh, lite middag på det här och sen är jag nog som folk igen. Tror ni inte?

trött

Balans…

Standard

Det är väl en slags balans att sitta på en solig altan efter hathayoga samt yogamassage och höra en man raljera över inkännande människor. 

Han skrävlar om att han som chef föraktar människor som kommer till honom och berättar att de inte mår bra på jobbet. Säger att om han brydde sig om hur folk mår och har det skulle han inte vara företagare utan psykolog. Passar det inte finns andra jobb. Kan man inte prestera fullt pga mående eller sjukdom så hittar han genvägar och trix för att kunna säga upp dem. 

Han ska vara glad över att jag är så lugn i både kropp och knopp. Om inte hade jag vält honom över räcket och  er i vattnet. Men jag lyssnar och tycker mest synd om karln. Å jag ska erkänna att jag affirmerar en del också. 

Balans!