Tvådörrarschans…

Standard

…sen är det kört.

När jag håller upp dörren för någon förväntar jag mig ett lite tack, eller åtminstone en nickning. I alla fall NÅGOT som visar en smula uppskattning. Rätt basic kan jag tycka.
För att komma in i lokalerna jag jobbar måste man genom två dörrar. Ytterligare minst två dörrar senare är jag på mitt rum.

I morse när jag kom öppnade jag dörren för en person. Inte ett ljud. Andra dörren, en andra chans tänkte jag. Men samma sak, inte ett litet ljud, inte en nickning, inget. Personen var fullt upptagen med att glo i telefonen.
Sen passerade jag tredje dörren, drog igen den efter mig och människan gick rätt in i den. Jag fortsatte bara gå.

Ja, jag är en grinig jävel. Men det hade varit lätt att få ett annat utfall, det hade räckt med ett ögonkast. Men får jag inte det av dig, får du inte en öppen passage av mig. Enkelt!

tvådörrar

Annonser

»

  1. När jag väjer för ”mobilläsarna”, bl a i vår galleria, får jag en galen lust att bara tvärnita o titta åt andra hållet, bara för att se vad de gör: Har de ändå koll, eller går de rätt in i mig? (Visserligen är jag liten, men inte så man bara kan kliva över.) När jag föreställer mig scenen blir jag full i skratt ist f irriterad. Så än så länge har jag inte försökt.

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s