På dagen fem år…

Standard

Nu är den passerad. Den där magiska ”på dagen fem år sedan cancerbehandling”!
Folk runt mig har frågat om hur det är att bli friskförklarad. Jag förstår inte var folk fått det ifrån, att femårsdagen är en slags friskförklaringsdag?! Cancern försvann i.o.m. behandlingen. Det som skiljer nu från då är att jag har lika stor, eller liten, risk att få cancer som vilken annan person som helst. Den vanligaste perioden för återfall, recidiv, är över.

Men frisk då? Nej, som jag alltid säger så är jag visserligen cancerfri men frisk blir jag aldrig.

Hur som, det är rätt skönt att vara utsläppt från onkologen. Men inte odelat skönt, det är läskigt också. Känslan är på samma sätt som för fem år sedan, då jag grät när jag för sista gången klev ut från avdelningen efter min sista inre strålning. Jag var livrädd eftersom jag inte skulle få träffa någon läkare på hela tre månader. Från att ha haft daglig kontakt under sex veckor stod jag ensam.
Nu gör jag det igen. Från att ha kunnat ringa onkologen vid problem ska jag nu ringa vårdcentralen. Å det vet ju alla hur kul det är att ha kontakt med dem. OM man nu ens får kontakt med dem över huvud taget!

Men jag tänker fira. Fira livet, fira att jag mår bra i det stora hela. Fira genom att representera Nätverket mot gynekologisk cancer på en Inspirationsdag med tema ”Lymfödem, sex och samliv”.

Jag har lärt mig en massa om mig själv under dessa år. Jag har också lärt mig en massa om andra. Främst har jag lärt mig vilka som är mina vänner och vilka som är mina bekanta. Jag har vuxit på många sätt och jag tror att jag kommit ut som en bättre människa. Åtminstone är min plan att göra det. Tillsammans med mina vänner, utan mina bekanta!

Nu kör vi… livet är nu!

 

Annonser

»

  1. Grattis!!! Skönt att ngn cancerform håller sig till reglerna och att du nu inte har ngn större risk att få återfall. Fan vad skönt!
    Jag fick lära mig i går att hormonell bröstcancer inte funkar så… återfallsrisken kommer alltid att vara högra för mig, tio, tjugo år senare även om den minskar.
    Men idag lever vi och alla dagar till annat meddelas!

    • Är det den här kommentaren du saknar?
      Jag ser den. 😊
      Vad jag fattar så är risken för recidiv störst de första tre åren. Tyvärr är ju biverkningarna desto jävligare.
      Å du ska väl äta tabletter i tio år va? Skönt ändå att de finns.
      Nu lever vi!

      • Jepp, tio år av stelhet yeey. Men en stel maria är inte samma som likstel 😀
        Tyvärr verkar hormonell bröstcancer lurig och är man en gång drabbad som blir man aldrig fri från risk för återfall.

  2. Det kan jag tänka mig att det är lite skrämmande att släppas från onkologen för nu är det upp till dig att kolla upp ev konstigheter som oroar och lägga det i händerna på en allmänläkare på en hälsocentral. Men jag antar man får en del skinn på näsan av att genomgå det du gjort och att man kan tala för sin sak om man behöver och inte viker ner sig. Fira livet du!

    • Ja, en smula skinn på näsan har jag allt fått. Det kommer väl till pass antar jag nu när jag är tvungen att gå till vårdcentralen. Vet sedan tidigare att de är bra rädda för att ”ta i mig” när de ser att jag har haft cancer.
      Men det tar jag då, nu firar jag! 🙂

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s