Den där kroppen…

Standard

den är fiffig den. Å nu skriker den åt mig att lugna mig, att ta det lugnt, att jobbet inte är viktigare än jag. Så nu lyssnar jag på vad den säger.

Jag är, tack och lov, duktig på att ta hand om mig i vardagen. Om inte, hade kroppen nog skrikit både tidigare och högre.
Det svåra är att det som skaver inte är något jag kan rå på, utan det är ett stort organisationsknas som ska lösas av andra än mig. Under tiden tar jag hand om mig här hemma. Tar det lugnt, dricker mitt morgonkaffe i lugn och ro. Har rehabat knä och ben och yogat så här på morgonkvisten.
Snart är jag redo för att börja röra mig på jobbet. Där tänker jag jobba i den takt jag mäktar med just idag.

Så får det bli. Hur det ser ut i morgon får jag se då. Jag lever här och nu helt enkelt.

stress

Annonser

4 responses »

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s