Det dagliga vardagssamtalet…

Standard

… det saknar jag idag. Fan vad jag saknar det. nu är
Ni vet, det där omedelbara pladdret man bara kan ha när man har någon i närheten av sig. Att kommentera och prata om alla de där vardagliga saker man upplever, saker man ser och iakttar, har hört eller bara vill diskutera. Det där direkta, lättsamma, roliga sättet att kommunicera saknar jag idag.

Jag har haft tillgång till det där vardagspladdret så länge jag kan minnas egentligen. Å nu när jag varken har sambo, ungar hemma, dagliga mailkonversationer blir det rackarns tomt… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mitt pladder.
Visst, jag kan skriva här så som jag gör nu. Men det är liksom inte tillräckligt.. å det beror INTE på er så klart.

Nä, nu är det dags för mig att göra något åt det här trista och se till att få tillbaka mitt vardagspladder i livet. Så det så!

morgonen

21 responses »

  1. Det här är intressant. Jag är nästan tvärt om. Jag skulle inte ha något emot att leva med någon, men att aldrig få vara i fred, aldrig få ensam, aldrig få vara tyst – fattar inte hur jag ska fixa det. Jag trivs väldigt bra nu när jag pluggar hemma i min ensamhet.

    • Ja, det där är en svår balansgång. Jag älskar att umgås med mig själv och tar framför allt gärna min frukost i ensamhet.
      Men jag tror, nej vet, att det går att förena tvåsamhet och ensamhet.🙂

  2. Förstår precis vad du menar med vardagssnacket – om man känner för att säga nåt (flams, allvar eller bara tankar) finns nån där. Resten av tiden kan var o en syssla med sitt. Olika blandning olika dagar.🙂

  3. Jag saknar det jag med för vardagsprat har inte funnit spå länge. Vet i sjutton hur man gör så det blir så – jag får helt enkelt sjunga för mig själv.🙂
    men jag håller med dig – det hade vart fint med vardagsprat.

  4. Jag har en inneboende några dygn varje månad, och då inser jag hur mycket jag saknar att ha det där vardagspratet, någon som säger ”hejdå, ha en bra dag” och sen undrar hur dagen var och annat småsnack.

  5. Det är intressant att läsa kommentarerna. Jag förstår mer och mer varför jag gillar självsamhet för jag har noll behov av ngn at prata med. Jag pratar bara när tillfälle ges och kan leva i total tystnad i långa perioder mellan dess.

  6. Jätteintressant ”samtal” detta – hur många varianter det finns.
    Jag har ju ett oerhört behov av att få vara ensam. Även när jag träffat de goaste av vänner o haft jättekul behöver jag återhämta mig i ensamhet o smälta intrycken.
    Men då ingår min man liksom i den vilsamma ensamheten. Jag kan inte förklara det, men så är det.

  7. Vardagspratet älskar jag! Men jag måste inte prata hela tiden, tackolov. Mannen pratar jag såklart med, men även Bästisen. Henne ringer jag ofta när jag kör till jobbet, det brukar bli en bubblig halvtimme. 😊

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s