Spänningar och cancerångest…

Standard

För ett par veckor sedan hade jag samma symptom som jag hade när de upptäckte min cancer. Jag blödde när jag minst av allt borde göra det och genast slog varningstankarna till.
Trots att jag fått beskedet av min läkare om att allt sett finfint ut straxt innan kunde jag inte slappna av helt och hållet. Tankarna på ett cancerrecidiv fanns där och då och har även hängt med mig sedan dess.. Inte jämt och ständigt, men ibland. Lite för ofta!

Dock har jag inte fattat hur spänd jag varit eller hur mycket jag faktiskt har tänkt på det. Förrän nu. Fick under kvällningen besked från röntgen om att allt ser fantastiskt bra ut. Skadorna som cancern och behandlingen ställt till med minskar för varje gång man undersöker mig. Inga nya tumörer, varken i underlivet eller i resten av kroppen. Alla körtlar och organ ser fina ut och jag blir som sagt bara bättre och bättre, friskare och friskare.

När jag fick till mig beskedet ramlade jag ihop som en liten trasa i soffan. Å jag grät som ett litet barn… Grät av lättnad. Jag gör det nu igen när jag skriver det här för trots att jag inte känt mig särskilt spänd har jag uppenbarligen varit det. Å nu har spänningen släppt vilket känns i hela kroppen. Jag har ont i varenda del av min kropp, huvudet värker och jag bara gråter. Just nu hatar jag att vara ensam… det enda jag vill är att krypa upp i en famn och fortsätta gråta. Men eftersom inte det går får ni vänner och läsare ta emot mig här och nu…

Jag tror inte att denna jävla cancerångest kommer att släppa, någonsin. Men jag kan lära mig leva med den. Så det så!

Advertisements

26 responses »

  1. Älskade vän 💜 Lyft luren o ring!!! Du är ALDRIG ensam 💜 Underbara nyheter!!!!! Puss o kramarom! 💕

  2. Åhh fina du. Jag kramar om dig på avstånd och ring om du vill. Älskade fina mie. Glad att det går åt rätt håll. ❤❤😘

  3. Så tacksam för att du fått gott besked. Och jag läser göra – jag ser det som att lyssna. Och jag tycker att det är bra att du skriver ur dig, det kan lätta. Du är en kämpe av bästa sort!

  4. Jag brukar säga ”sluta oroa dig, hälften av det du oroar sig för händer inte och den andra hälften händer ändå, så varför oroa sig i onödan” men det låter så… banalt. Det är enkelt att säga men jag kan tänka mig att det är omöjligt att realisera när det gäller en liv!

    Vi alla i din omgivning är din krycka och stöd så här får du ännu en virtuell kram och en 👍🙏

    • Det är så jag brukar resonera jag också. Men i de här fallen, de livsavgörande, går det inte att vara rationell helt enkelt. Det är bara känslostyrt.
      Ja, jag är glad över er alla i cyber… mycket glad och tacksam!
      Kram

  5. Oj Mie, de där känslorna, de kommer som ett vulkanutbrott vare sig man vill eller inte. Jag kan förstå din Känla, om ensamheten just där och då, visst är det gott med alla i cyberrummet men ibland behöver man ngn levande där och då i den stunden.
    Vad som är bra är iaf beskedet var positivt för ditt tillfrisknande. Grattis till ett fint besked!

    • Vulkanutbrott var sannerligen ett bra sätt att beskriva känslorna. Där och då finns inget som kan stoppa dem.
      Mina fina cybervänners kramar gjorde gott men en riktig famn hade varit skönt. Känna hud och höra en röst..
      Tack, jag är överlycklig över beskedet! ❤

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s