Dag efter dag…

Standard

Här händer det inte så mycket, samtidigt en hel massa. Dagarna går, de ser likadana ut oavsett namn på dag. Jag får fortfarande hjälp av hemtjänsten men kan mer och mer på egen hand. Just nu är det inte själva skadorna som hindrar mig mest, utan det att jag inte får belasta axlarna mer än med knappt ett kilo. Det är inte mycket alls det.

Mitt i allt är jag glad och lyckligt stolt över dotter min. Hon har ställt upp mer än jag har begärt och kunde önska. Hon har gjort mer för, och sett mer av, mig än döttrar borde göra och se. Hon har gjort det så självklart utan att knota!

Igår gick jag och la mig i sängen vid åttatiden. Hade tänkt att lyssna lite på podd och vila lite. Jo tjena, jag vaknade straxt före tio och då hade dotter varit in och dragit ner persiennerna, bäddat ner mig, lagt in min mobil och tagit fram ett glas vatten till min nattmedicin. Sånt gör mig varm i hjärtat och en smula tårögd. Tänk att jag fått en sån fin tjej!

Linda

Advertisements

6 responses »

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s