Det där med att vara frisk…

Standard

Är det inte skönt att vara frisk igen? Hur länge ska du skylla på cancern? Det är sådant som jag och mina cancersyskon får höra när behandlingarna är slut och långt efter. Saken är den att det inte är många som blir just friska. Cancerfria, jag visst. Men inte friska!

Jag brukar säga att ha cancer och få behandling är inget jämfört med hur det är efteråt. Lång tid efteråt, åratals!

Det första som händer är att tryggheten försvinner samma dag som undersökningarna upphör. Från att ha gått på strålning varje vardag, läkarträffar en gång i veckan, cytostatika en gång i veckan och inläggning för Brachyterapi (inre strålning) en gång i veckan ska du helt plötsligt stå på egna ben.
Jag vet att jag var livrädd och kände mig ensam och inte alls redo. Mina medmänniskor sa att det var skönt nu när behandlingen var över, nu skulle jag bara vila upp mig och komma tillbaka som tidigare.
Mitt i min rädsla trodde jag detsamma, att jag skulle komma tillbaka och bli som tidigare, som jag var innan cancern. Jag visste heller inget annat. Sjukvården har en uppgift, och det är att få bort cancern. Man pratar behandling, man pratar här och nu. Inte mycket alls om livet efteråt. Visst, vi pratade lite tekniskt om vad som händer med kroppen när hormonerna inte längre sköter sitt jobb. Jag blev informerad om sköra slemhinnor och hur jag skulle göra för att förhindra att jag växte ihop. Jag tänkte att det var en baggis och att jag snart skulle vara tillbaka som förr.

Nu vet jag bättre, livet blir aldrig som det var då. Det blir annorlunda och med det är det inte sagt att det blir dåligt. Men som sagt, det blir aldrig som det en gång var.

Något som nästan alla råkar ut för efter en behandling är depression. När allt är över, telefonen har slutat ringa, när vännerna inte finns där på samma sätt och allt ska vara som vanligt igen kommer allt över en igen. Som en stor jävla tsunami rullar den in och ångesten tar tag och kramar lusten ur kroppen.
Å ja, det hände även mig. Ett år efter behandlingen när jag började fira ettårsdagarna kom depressionen. Med den kom även det dåliga samvetet att jag inte kunde vara glad nu när jag överlevt. Jag satt mest hemma, avskärmade mig och blev sjukskriven. Jag satt mest hemma och grät och åt, och då grät jag lite till eftersom jag var en sådan loser som åt. Vansinnigt! Jag fick hjälp och kom tillbaka liksom de flesta gör efter en depression.

Även om det är jobbigt med depressioner och nedstämdhet efteråt går det att göra något åt det, även om många tycker att det är något de ska ta sig igenom på egen hand. Vara tappra och klara sig utan piller och hjälp. Åter igen säger jag vansinnigt! Det är ett slöseri med energi för jag lovar, man behöver energi efter en sådan här resa. Biverkningar kan dyka upp långt efter avslutade behandling, flera år efteråt till och med.

Å det är där jag känner jag vill lägga mer krut på att sprida både mina egna och andras erfarenheter. Jag är med i allt från vårdprogram till kontaktsjuksköterskenätverk, Jag är aktiv i Uppsalas egen gyncancerförening Liljan och i rikstäckande organisationen Gynsam. Som en extra bonus kommer jag och några till att jobba med unga cancerkvinnor där vi även samarbetar med både Danmark och Norge så jag har alla möjligheter till upplysning och debatt.

Skulle du själv kalla dig frisk om du led av problem med tarmar i form av diarréer eller stopp, gaser och läckage? Skulle du känna dig frisk om du hade stomi för avföring eller urin, om du kissade blod, hade problem med svullna ben, inte orkade gå upp för en trappa utan att stanna och hämta andan? Om du behövde två tupplurar om dagen, inte klarade av höga ljud, stimmig miljö, oreda, nya intryck eller var helt oförmögen att hantera stress skulle du vara friskt då?
Om du inte längre kunde läsa böcker, hålla röda trådar i samtal, tappa ord, få dåligt minne, få minskad sexlust och torra slemhinnor precis överallt, skulle du känna dig på topp då?

Det är bara ett fåtal biverkningar som gyncancerkvinnor kan drabbas av efter behandling. Biverkningar som vi ständigt dras med och som kan komma när som helst. Biverkningar som vi bär med oss när omgivningen tycker att vi ska vara precis lika pigga och krya som innan cancern. Framför allt arbetsgivare som tycker att vi gnäller när vi vill ha egna arbetsrum i stället för att sitta i kontorslandskap, arbetsgivare som tycker att vi är sjuka för ofta, som inte kan begripa varför vi inte producerar lika mycket som förr eftersom vi är friska.

Men jag hävdar, vi är inte friska alls. Cancerfria må vi vara, men inte friska!

Så det så!

Till sist måste jag berätta att jo, man kan gå med som stödmedlem i vår Gyncancerförening. Å det gör man lättast genom att sätta in 150:- på GB 593-6554 eller gå in på den här länken, fylla i uppgifterna och komma ihåg att välja medlemsförening GCF Liljan Uppsala
Eller så köper du vår fina pin för endast 30:-. Det går bra att swisha mig på 070-5663923 eller betala till vårt BG. Kom bara ihåg att ange namn och adress så jag kan skicka pinsen till rätt adress.

14 responses »

  1. Hur länge ska du skylla på cancern? Det var det jävligaste jag hört. Hur länge du vill. Kanske inte skylla på men vara relaistisk nog att inse att livet efter aldrig blir som livet innan.

    Det är ungefär som att jag undrar vad som hände med Lasarus när han väcktes från det döda – vad hände sen?

    • Adam och Eva fick tre söner. Set, Kain och Abel. Kain dödade Abel. Å sen då? Hur blev det fler människor och hur kom de till alt. var kom de ifrån?
      Många frågor blir det.

  2. Man kan undra hur folk tänker.
    Känner igen det du skriver från min mamma och efter strålning.
    förstår det kommer en reaktion efteråt. Det finns ju alltid med en och måste bli fruktansvärt jobbigt.
    Sköt om dig.

  3. Oj! Jag hade ingen aaning att det kunde bli så här efteråt! Tack Mie för att du berättade och informerade en oinsatt syster som jag är… 😳 Stor kram och lycka till med alla grupper du är involverad i!
    Carol

    • Nej Carol. Det är inte lätt att veta eftersom det pratas så lite om det.
      Inte ens jag förstod vad som kunde hända och jag kommer säkert att stöta på många biverkningar under åren.
      Men jag lever och det är viktigast!🙂

  4. Ja, för utan dej så skulle livet i Sirius och Uppsala med omnejd och i Manduar inte funka.. Tack för att du finns och kämpar och sprider information – och uppmanar oss till att ta cellprov!
    Kram!

  5. Tack för att du skriver och delar med dig. För det är verkligen svårt att förstå, ta in, när man inte själv varit med om det. Försöker sätt mig in i det, har stor medkänsla men undrar samtidigt och jag verkligen kan förstå.

    • Det är klart att det är svårt att förstå, och det är det nog ingen som begär att du och andra ska heller.
      Men när oförståndet går över och blir oförmåga att ens försöka har det gått för långt. Å jag vet att du absolut inte tillhör den skaran.🙂

Var så goda, nu är det er tur att tycka till och skriva något!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s