Ruttet…

Standard

Uppe med tuppen bara för att få njuta fredag så mycket som möjligt. Drömde konstiga drömmar igen. Ett fik jag var på för ett tag sedan brann. Jag försökte släcka branden men brandmännen hindrade mig och sa att det var lika bra att det brann ner. Det var ändå ruttet. 

Jag tar det som ett omen…

I eftermiddag kommer Maria och det är allt annat än ruttet. Mer bubbligt. Precis som det ska vara när vi ses. En gång provade vi att gå på teater. Båda somnade och vi gick i pausen, åkte hem och bubblade. Man ska göra sånt man är bra på… så det så.

Ha en bubblande fredag… Skit i det som är ruttet, anamma det som är bubbligt! 


I feel the force in me!

Hemmafrisk…

Standard

Gjorde helt rätt som var hemma idag och kryade på mig. Febern tror jag är borta nu… ja, förutom febertoppen som kom av att jag blev förbannad när jag kopplade ihop telefon och klocka. Nu tror jag dock att det funkar som det ska.

Å så fick jag en febertopp igen när jag tänkte på året som skulle bli mitt år. Det är det iofs fortfarande eftersom det är något jag äger själv. För har jag bestämt att 2016 är det bästa på länge, är det så. Inget snack!

Som sagt, det var tur att jag var hemma och vilade. Tre tupplurar har det blivit. Tre konstiga drömmar som handlade om att jag höll på att drunkna i havet. Var väl förmodligen febersvettig där under gosefilten.

Men nu är febern borta, i morgon är det fredag och då kommer Maria hit. Då jävlar blir det bubbel på många olika sätt.

Note to self! Ladda ur mobiler och dator!

duck

Do… or do not. There is no try

Drömmar…

Standard

Att jag drömde konstiga och förvirrade drömmar i natt är inget konstigt. Det gör jag ofta när jag har feber.
Men trots att det var förvirrade feberdrömmar fanns där ändå inslag av sådant jag drömt om under senaste tiden. Å det är det jag tycker är så skumt… å jag undrar om drömmar kan synkas?

Pratade drömmar med en vän för ett tag sedan. I hans drömmar fanns oftast marknader eller andra shoppingställen som han måste igenom för att komma vidare. Sedan dess har jag också drömt om marknader, eller andra folksamlingar, jag måste ta mig igenom för att komma framåt. Oftast är jag tillsammans med någon och vi går mot målet, eller också försöker jag komma framåt på egen hand medan någon väntar vid målet så att säga.

Det är så skum känsla att ha liknande drömmar, nästan som om jag gör intrång. Men å andra sidan är det kanske en galet vanlig dröm det där att försöka ta sig igenom en folksamling som hindrar en att komma framåt. Vad vet jag?!
Ni vet kanske mer om drömmar än jag gör… för jag vet då inget. Men jag drömmer vidare… tar mig genom folksamlingen och går mot mål. Antingen ensam eller oensam!

drommar

Ett litet ynk…

Standard

Avslutade dagen igår på Biztron tillsammans med svärisen. Vi åt och drack gott.. å hälsade på sonen förstås som nu kockar där.
Tyckte kvällen gick i rasande fart å när jag trodde klockan var runt 22 och gäsparna avlöste varandra var klockan inte mer än 20. Svärisen var minst lika trött så vi gjorde kväller och åkte hem.

Väl hemma somnade jag i soffan, vaknade och hasade iväg till sovrummet och fortsatte sova hela natten. Drömde oroligt och eländigt, vaknade febrig å sårig hals.

Pisstrist!

Men i morgon är jag frisk… för då kommer Maria hit. Bubblet ligger på kylning, hemmet är redo för en sleepover och det ska jag också vara.

Så det så!

img_0007

Andnöd…

Standard

Jag har tidigare funderat över hur jag skulle komma att reagera den dagen jag ser Nikolay Georgiev, han som missade min tumör trots att den var 4,5 cm och satt helt synligt. Funderat över om jag skulle klippa till honom, vråla åt honom eller kanske båda dera. Nu vet jag, jag gjorde inte ett dugg… jag frös till och fick andnöd. FY FAAN! Sen fick jag upp mobilen och fotade aset!

Jag trodde aldrig att jag skulle reagera som jag gjorde.. jag var tvungen att ta igen mig ett bra tag efteråt och försöka andas igen. Missade helt lunchen och var tvungen att äta på mötet jag var på väg till. Vet knappt vad jag gjorde direkt efter jag såg honom..

Jag undrar om jag någonsin kommer att ”komma över” cancerhelvetet i allmänhet och det där jävla aset i synnerhet. Om han gjort sitt jobb hade jag kunna varit lite mer normal i kroppen idag. Det sörjer jag! Jag hade kunnat leva mer som vanligt utan att behöva tänka på om biverkningarna ska slå till utan förvarning. Jag hade inte behövt förvarna lovers om vad som kan hända. Inte behövt fläka ut mig till dem det berör i tid och otid.

Jävlar vad jag hatar den mannen. Å mina affirmationer har varit starka och svarta idag… var så säkra! De tidigare jag hade är som en ljummen bönfis i jämförelse.

ng

Blivit trebarnsmor…

Standard

Jag har ju inte berättat att jag gått och skaffat barn på gamla dar… En liten flicka som heter Saikou Ceesay och fyllde sju år i maj. Hon bor i Manduar, en by i Gambia.

Ja, jag har skaffat mig ett fadderbarn genom Aspeboda Foundation for children, AFFC.
Å vet ni, det finns fler flickor och pojkar som väntar på att få en fadder. Å har ni inte lust att bli fadder så kan man alltid hjälpa till på ett eller annat sätt. Det lovar jag!

Men hur som, Saikou är min lilla fadderflicka… å det roar mig!

saikou-ceesay

Tänker stort, skriver mindre…

Standard

När jag bloggar gör jag det utifrån mig. Alltid utifrån mig. Det ni läser är mina upplevelser, mina tankar, mina ord. Å det är precis så det ska vara. Det är ju min blogg och mitt liv, Mies liv!

Men en del inlägg ska inte delas med hela världen eftersom de inte tillhör dem, kan göra illa, kan göra ont och skada. Men samtidigt vill jag inte censurera mig själv på något vis och jag har folk som jag kan och vill dela livets inlägg med.

Så jag stänger en del inlägg… å är du en av dem som jag kan dela livet med, hör av dig på mie1(at)live.se

censur