Författararkiv: Mies liv

Om Mies liv

http://miesliv.wordpress.com/about/

Det där med att lära av historien…

Igår tyckte jag att det var en bra idé att äta fredagsmys i form av chips trots att jag inte fixar det!!!
Så nu sitter jag här i sängen och mår lite illa, känner mig som bakis och har svinont i magen!

IdiotMie!


Cravings…

I två dagar har jag haft fruktansvärda sug efter potatismos! Det är första gången jag har ett sug efter potatismos. I annat fall brukar det vara sug efter något salt, något sött, choklad eller något annat mindre nyttigt. Men potatismos?

Så idag blev det just potatismos till middag. Toppade med rödbetsbiffar och en god gucka till. Nu är jag mätt och belåten och redo att göra en massa måsten, sånt som jag låtit ligga alltför länge nu. Men DET är inget jag är sugen på. Lovar!

biff.


Tiden, tiden, tiden…

Jag vete 17 vad jag gör som är så tidskrävande men jag tycker inte att jag  hinner med något längre. Jag gör mest det jag måste och missar det jag vill. Jag har hamnat helskevt i livet, rutinerna finns inte och det känns konstigt. Jag gillar rutiner, jag gillar att hinna med både måstesaker och sånt jag vill själv.

Jag antar att det är jobblivet som spiller över på hemmalivet och ställer till det. Visst flyter allt på när det gäller jobb, men ändå svävar vi omkring i något slags intet. Vi vet inte hur det nya styret kommer att påverka oss på kontoret, vi vet att vi måste flytta ut från vårt våningsplan på jobbet (det översta) för att ge plats åt politiker och stab. Men var vi ska sitta har vi inte en aning om. Mitt i allt organiserar vi om oss och det är bara ett fåtal tjänster som är klara. Vi andra hoppas och tror att vi kommer att vara kvar i våra enheter och förvaltningar.

Något som jag ändå tog mig tid till var en AW med närmaste kollegorna igår kväll. Dotter kom också ner och AW:ade med oss en stund innan hon drog vidare till sitt. Sen var den kvällen borta och jag gick i säng utan att passera gå.

Idag är en ny dag så jag ska försöka hinna med både måsten och annat. Å även om det inte blir som planerat blir det bra, det vet jag!

 


Snart i en blogg nära dig…

Hade tänkt att berätta om allt jag varit med om under senaste dagarna. Men det får vänta eftersom jag har ont i skallen och är svintrött!

Godnatt!

 


Stackars mig då…

Nu försvinner jag ett drygt dygn. Det är dock inte ett dugg synd om mig, jag ska iväg och njuta tillsammans med mannen.
Vid tvåtiden drar vi iväg från stan med siktet inställt mot båttur, skaldjursbuffé, godricka, spa, taxfree och noll tankar på jobb.

Fasen så jag ska njuta. Så det så!

IMG_0018.JPG


Jobb(ig) insikt…

Äntligen har det slagit mig, äntligen har jag lärt mig!
Under mina senaste yrkesverksamma år har jag tydligen gjort fel när jag löst mina problem på egen hand.
Jag trodde i min enfald att det var bra att ta egna initiativ, att arbeta snabbt och därmed kostnadseffektivt, att ta frågorna med de direkt inblandade utan att tära på chefernas, både de officiella och de inofficiellas, tid.

Men som sagt, jag hade fel. Jag ska ta mina eventuella problem eller frågor med chefen, den officiella eller den inofficiella. Sen ska jag vänta på att bli kallad till ett möte med de inblandade samt några fler. På detta möte ska jag då sitta och reda ut ev. frågetecken.
Som ni förstår kan det ta flera veckor att reda ut något jag själv klarar inom några minuter. Sanslöst!
Jag är f.ö. den som har längst erfarenhet och har varit den enda på kontoret som arbetat med uppgifterna. Jag kan det här och vet precis vilka jag ska kontakta och samarbeta med.

Jag har funderat på vad detta kan bero på och antingen ser de mig som helt inkompetent eller också handlar det om att jag ”enbart” är uppdragssekreterare och därmed längst ner på näringskedjan.
Hur som, det är tröttsamt att inte få vara effektiv på arbetet, tröttsamt att behöva springa till cheferna så fort jag undrar över något. Tröttsamt och skapar mer hinder och onödigt tidsspill.

Men jag vet vem som är chef och vem som inte är det så det är bara för mig att böja mig. Kosta vad det kosta vill. Min arbetstid är tack och lov inte lika kostsam som andras.


För lite tid…

Idag hade jag tänkt att sluta tidigt eftersom jag har en del att göra. Men inte blev det så inte.

På min väg till affären för matshopping passerade jag stadshuset och hämtade upp vallängden som vi ska ha i mitt distrikt på söndag. Väl hemma plockade jag in maten i kylen, passade på att torka ur den ordentligt. Samtidigt som jag fixade laxröra plockade jag ur och i diskmaskinen.

Nu har jag precis ätit och ska koka äppelmos på äpplen jag fick i måndags. Jag borde ha gjort det tidigare men det har inte funnits tid det det. Egentligen borde jag vara ute på lotten och skyffla mitt gräs till bäddarna i stället för att koka mos. Men om jag gör det kommer äpplena att ruttna ihop.

Så jag får göra mitt mos ikväll. Gå upp tidigt som faan, trots att jag är ledig i morgon, för att hinna fixa lotten innan det är dags att åka till stan för vidare färd mot Finland.

Jag behöver alltså fler timmar ikväll och i morgon. Är det någon som har över så ge mig, bara hit med dem!

Här är tiden...  Så mycket tid att jag inte kunde tolka alla visare ens.

Här är tiden…
Så mycket tid att jag inte kunde tolka alla visare ens.


Med livet som insats…

Som vanligt är det helt galet ute på cykelvägarna här i Uppsala. På min väg till jobbet är det dessutom ett par aktiva vägarbeten som gör att man inte kan cykla på ena sidan av vägen. Men det skiter många cyklister i, cyklar mellan asfaltsläggare och traktorer eller ger sig vingliga ut i vägbanan. Att bara ta cykelvägen på motsatta sidan verkar inte falla dem in över huvud taget. Muppar! Två gånger var jag nära på att dundra in i cyklister före mig eftersom de svängde av mitt framför mig, naturligtvis utan att visa det. Förlamade jävlar!

Men nu är jag på jobbet sen ett tag tillbaka, levande och välbehållen!

Cykel1 Cykel2 Cykel3 cykel4 Cykel5


Lyckligt lottad…

Tänk vilken tur att hon tog kontakt med just mig! Fantastiskt!

God dag,
Mitt namn är Bernita Johnson 18 år gammal, den enda dottern till min sena förälder Mr / Mrs Johnson.
Jag kontaktar dig för att jag måste du stå som min förmyndare i förvaltningen av ett belopp på 8,6 miljoner euro att min sena far lämnade mig innan han dog.  
Vänligen Jag är alltid redo att erbjuda dig 30% för hjälpen, kommer 10% att doneras till de föräldralösa som mig att hjälpa de fattiga, då du kommer att hjälpa mig att investera balansen för mig i ditt land.
Ta mig som din dotter eller din syster. Tack och jag kommer att ge dig mer information så fort jag hör från dig.

Sincerely Yours, Fröken Bernita Johnson


Vi skiter i Manhattan…

…sticker till Berlin direkt i stället.

Jag gillar mina bloggvänner som faan. I synnerhet de som fyller jämnt och kläcker goda idéer som att fira det tillsammans med mig och andra. Fira i Berlin!

Det finns bara ett aber. Vi sticker inte förrän i slutet av maj nästa år. Men å andra sidan, nu har jag något kul att se fram mot, länge!


%d bloggers like this: